Recension
Maria Grund
Nattflygaren
Bokförlaget Polaris
Efter flera Är i London och New York bosatte sig skribenten och manusförfattaren Maria Grund i Eksta pÄ Gotland. HÀr intill havet vÀxte en mörk och suggestiv berÀttelse fram, som först skulle formas till ett filmmanus, men som i stÀllet blev hennes debutroman. Dödssynden belönades med Svenska Deckarakademins pris för à rets bÀsta debut 2020 och boken har översatts till ett flertal sprÄk. Maria Grund har berÀttat att hon ville skriva om kvinnor som brottas med ett trasigt förflutet, om polisarbetet med alla dess misslyckanden, och om hur livet utanför jobbet kan sippra in och skapa problem. Först nÀr hon hade börjat fÄ fram de hÀr karaktÀrerna insÄg Grund att det var en deckare hon behövde skriva.
I höst slĂ€pptes hennes tredje bok om polisen Sanna Berling, Nattflygaren, dĂ€r författaren har förflyttat sig i bĂ„de tid och rum, en prequel till de tidigare romanerna som bĂ„da utspelar sig i vĂ„r samtid. Vi förflyttas till vĂ„rvintern 1986, vid tidpunkten för mordet pĂ„ Olof Palme. Natten dĂ„ Berling hör nyheten om statsministerns död pĂ„ bilradion Ă€r hon pĂ„ vĂ€g mot Visby, för att ta fĂ€rjan frĂ„n Gotland till fastlandet morgonen dĂ€rpĂ„ och pĂ„börja sin aspiranttjĂ€nstgöring vid Oskarshamnspolisen. DĂ€r bemöts hon av arrogansen i en mansdominerad vĂ€rld och fĂ„r bara de uppdrag som ingen annan vill utföra. Författaren har i Sanna Berling skapat en intressant karaktĂ€r som man gĂ€rna vill följa och tillbringa tid med. Hon har en viss tystnad i sitt sĂ€tt att vara och förklarar inte allting â det lĂ€mnas öppet för lĂ€saren att sjĂ€lv tolka vad som hĂ€nder inom henne.
Intrigen inleds pÄ ett nedgÄnget motell, dÀr den sextonÄriga Jorun bevittnar ett brott. Hon har rymt hemifrÄn efter att en fruktansvÀrd hÀndelse har drabbat hennes familj: systern Julia försvann och hittades sÄ smÄningom mördad. Medan resten av poliskÄren Àr uppslukad av Palmemordet fÄr Sanna Berling i uppgift att köra Jorun hem till byn Augu i SmÄland, dÀr ytterligare en tonÄrstjej snart försvinner. HuvudkaraktÀrerna i Nattflygaren Àr bÄde vuxna och tonÄringar och bland de senare Àr det frÀmst Joruns berÀttarröst vi fÄr följa. Historien Àr vÀxelvis skriven ur hennes perspektiv och utspelar sig dÄ i hennes och hennes jÀmnÄrigas universum. Som lÀsare kÀnner man sig nÀra sin egen tonÄrstid nÀr Grund gestaltar de starka tonÄrskaraktÀrerna, i en egen parallell sfÀr avskild frÄn vuxenvÀrlden.
Scenerna Àr filmiska och man ser dem tydligt framför sig. SÀttet som författaren för berÀttelsen framÄt, med korta meningar och en dialogdriven hÀndelseutveckling, pÄminner om att hon tidigare arbetat med filmmanus. Tempot Àr ofta högt och karaktÀrerna Àr i stÀndig rörelse framÄt, dÄ och dÄ med tillbakablickar i minnen. Ibland önskar jag att berÀttelsen stannat upp ett slag, dröjt kvar lite lÀngre i en kÀnsla eller en scen. StÀmningarna fÄr mig att tÀnka pÄ tv-serien Twin Peaks, som liksom Nattflygaren skildrar framför allt tonÄrstjejers utsatthet i en omgivning fylld av hot och faror. HÀr finns ocksÄ liknande miljöer: det pÄ ytan idylliska lilla samhÀllet, dÀr nÄgot skrÀmmande lurar bakom husfasaderna och i den mörka skogen intill:
âBortom det sista kvarteret börjar sjöarnas landskap. Hon rör sig framĂ„t pĂ„ den smala stigen, den ringlar sig som en svart bĂ€ck genom det mörkgröna. DĂ„ och dĂ„ kastar hon en blick Ă„t sidan. Sly vandrar mellan trĂ€den. En ensam smĂ„fĂ„gel sĂ€tter grankjolarna i rörelse. Allt annat tycks slumra under det som multnar.â
Det fiktiva ortsnamnet Augu betyder ögon pÄ fornnordiska, beslÀktat med gutniskans auge, och byn har fÄtt sitt namn efter skogssjöarna som liknar ett ögonpar. I jÀmförelsen med Twin Peaks tÀnker jag ocksÄ pÄ fÄglarna, nattflygarna, som Àr ett bÀrande ledmotiv i bÄde kriminalromanen och den amerikanska 90-talskultserien. Och liksom regissören David Lynch tar Maria Grund tonÄringarna pÄ allvar. Det Àr i skildringarna av tonÄrstillvaron som berÀttelsen brÀnner till och berör som mest, mitt i de högtflygande drömmarna, de snÄriga kÀnslorna och hemligheterna.