Ska man vara noga sÄ handlar boken inte om Olof Palme. Eller ens om Sverige. Lena Andersson inleder romanen med att förklara att den utspelas i ett land som heter Thule, dÀr kungarikets omstridde försteminister Carl StjÀrne har blivit mördad.
30 Är senare Àr mordet fortfarande olöst och journalisten Roger Lilja fÄr i uppdrag att skriva om dÄdet. Lilja kommer i kontakt med en kÀlla som sitter pÄ hÀpnadsvÀckande uppgifter. Om man fÄr tro denne har polischefen, höga socialdemokrater och rentav StjÀrnes Ànka vetat betydligt mer om attentatet Àn vad som framkommit.
Nej, det extra lagret av fiktion Àr inte dÀr som ett skydd för att kunna kasta fram egna teorier om Palmemordet, hÀvdar Lena Andersson. Snarare handlar det om att upprÀtta ett kontrakt med lÀsaren om att förstÄ berÀttelsen utifrÄn sin egen logik och dÀrefter dra paralleller till verkligheten.
ââMin idĂ© om romanformen Ă€r att man ska fĂ„ syn pĂ„ saker genom den. Jag tycker att vi tar för lite hjĂ€lp av fiktionen i vĂ„rt samhĂ€lle. Det Ă€r vĂ€ldigt vattentĂ€ta skott och romaner betraktas verkligen bara som ett slags underhĂ„llning. Jag anvĂ€nder fiktionen för att förstĂ„ saker om mĂ€nniskor, men lĂ€sningen av fiktion Ă€r ju inte sĂ„ stark i vĂ„rt land, sĂ€ger Andersson.
AvfÀrdar "Skandiamannen"
TT: Samtidigt Ă€r Palmemordet ett kĂ€nsligt Ă€mne. Ăr du beredd pĂ„ uppstĂ„ndelse kring boken?
ââNej, jag tĂ€nker aldrig pĂ„ konsekvenserna nĂ€r jag skriver och sedan Ă€r det för sent. Jag har inte tĂ€nkt pĂ„ vad man skulle kunna hĂ€nga upp sig pĂ„ hĂ€r, sĂ„dant gĂ„r aldrig att förutse i alla fall.
DÄdet har intresserat Lena Andersson sedan det hÀnde, och för ett tiotal Är sedan började hon nörda in sig pÄ allvar. NÀr "Skandiamannen" Stig Engström sommaren 2020 presenterades som misstÀnkt gÀrningsman var hon skeptisk, minst sagt. Hon har svÄrt för att slÀppa inkonsekvenser och svepande förklaringar, och sÄdant tycker hon sig se massor av i förklaringen av mordet.
Samtidigt som förundersökningen lades ner och mÄnga svenskar bestÀmde sig för att lÀgga Palmemordet bakom sig, satte sig Lena Andersson i stÀllet och skrev sin roman.
ââDet Ă€r för mycket uppenbara konstigheter, som nĂ„gon aldrig bemödat sig om att förklara. De nöjde sig ju med Lisbeth Palmes utsaga i mĂ„nga Ă„r och det var vĂ€ldigt stigmatiserande att anse att den inte var riktig. Och sen struntade man helt i den nĂ€r hon dog och hoppade pĂ„ en ny hĂ€st, sĂ€ger hon.
TT: SÄ vem mördade Olof Palme, tror du?
ââJag hĂ„ller med det som framkommer i den hĂ€r boken, vad jag tror dĂ€r.
Skildrar socialdemokratin
Vid sidan av mordet ser hon boken som en fortsĂ€ttning pĂ„ sina tidigare romaner om socialdemokratin pĂ„ 1900-talet: "Sveas son: en berĂ€ttelse om folkhemmet" och "Dottern: en berĂ€ttelse om folkhemmets upplösning". De tidigare böckerna utspelas i arbetarrörelsens grĂ€srötter â hĂ€r handlar det om den yttersta makteliten, som fĂ„r ett inte sĂ€rskilt smickrande portrĂ€tt.
ââDet mĂ„ste ju finnas personer i det partiet som vet mer Ă€n vi. Man hade styrt Sverige sĂ„ lĂ€nge vid den tidpunkten, med hela statsapparaten i sin Ă€go. Det blir liksom lite konstigt nĂ€r ett sĂ„nt hĂ€r mord hanteras pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet med polischefen lierad med partiet. Det Ă€r korruption som jag skriver om, sĂ€ger hon.
Romanens udd Àr Àven riktad mot en journalistkÄr som allt för lÀttvindigt avfÀrdar kritik mot makten som konspirationsteorier.
"Granskar folks idéer"
ââDet Ă€r folket som sitter med konspirationsteorier och dĂ„ Ă€r det som att man granskar folks idĂ©er snarare Ă€n makten. I vissa stunder Ă€r det som att makten ska skyddas, för att den Ă€r demokratin. Det hĂ€r beror mycket pĂ„ Trump och SD:s framgĂ„ngar. Det dĂ€r har skrĂ€mt oss, men man ska vara skeptisk till journalistiken ocksĂ„.
Vem mördaren Ă€r kanske inte ska avslöjas â boken Ă€r trots allt en spĂ€nningsroman. Genren Ă€r ny mark för Lena Andersson. Samtidigt Ă€r den skriven sĂ„ som det brukar gĂ„ till i hennes böcker, som ett stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende filosofiskt samtal dĂ€r romanfigurerna stöter och blöter de stora frĂ„gorna.
ââJag hĂ„ller alltid pĂ„ med nĂ„gon idĂ© och försöker förstĂ„ vad allting grundar sig i och plockar pusselbitar frĂ„n olika filosofiska ideologier. HjĂ€rnan Ă€r alltid pĂ„slagen med sĂ„na hĂ€r saker i beaktande. Det kan vara ganska mycket vid frukosten. Och lunchen. Och middagen. Mitt liv Ă€r ganska inriktat pĂ„ tankearbete, sĂ€ger Lena Andersson.