Vi får ofta höra från borgerligt håll att staten snedvrider konkurrensen när de ser till att det blir gratis inträden på statliga museer. Senast hörde jag detta uttalas från riksdagens talarstol var under en debattrunda för några veckor sedan.
Men är verkligen gratis inträden på museum ett sätt att snedvrida konkurrens? Jag är tveksam och tror snarare att gratis inträden på museum skapar fler besök även på andra kulturevenemang. Kultur är ju inget som vi är begränsade att ta del av, förutom att dygnet bara har 24 timmar.
Jag förstår att det är snedvriden konkurrens att subventionera restaurangbesök, då mataffärer och de som tillverkar frysta färdigportioner kan bli drabbade. Jag förstår att det är snedvriden konkurrens när brukare av hemtjänst från privata välfärdsbolag kan få göra RUT-avdrag medan de som väljer kommunens hemtjänst inte får samma möjlighet, trots att individerna har behovet.
Jag kan också förstå att konkurrensen blir snedvriden då produkter eller tjänster vi sällan behöver köpa på ett eller annat sätt subventioneras.
Men vi äter inte mer mat för att det blir billigare att äta på restaurang. Om vi istället subventionerat basvaror, hade det varit skillnad. Då hade säker fler ätit mer, speciellt bland de som inte har råd att äta en hel frukost, lunch eller middag, alla dagar i veckan.
Vi nyttjar inte heller fler hemtjänsttimmar för att privata utförarna har en konkurrensfördel. Snarare tvärt om. Just på grund av RUT-avdraget får färre beslut på rätten till hemtjänst.
Så jag funderar på hur konkurrensen kan snedvridas när staten ser till att museum har gratis inträde. Borde inte det innebära att besökarna har mer pengar över till annan kultur, till exempel biobesök? För jag har svårt att se en liknande begränsning för kultur som det är för mat och hemtjänsttimmar. Om museerna tvingas ta betalt igen blir det också fler som konkurrerar om besökarnas pengar. Något som i slutänden drabbar alla kulturutövare.
Kultur är viktigt och att kulturen och dess utövare får vara fria och obundna är också viktigt i en sann demokrati. Då måste det finnas möjligheter för det offentliga att bidra med pengar. Annars överlever bara den kultur som är tillräckligt kommersiell för att bära sig själv eller den kultur som görs helt på ideell basis. Allt däremellan kommer att dö ut. Om det offentliga dessutom tar sin hand ifrån kulturskolor av olika slag kommer det stora kulturutbud vi har i dag att förtvina.
Men stat eller kommun ska självklart inte lägga sig i vilken kulturyttring som de offentliga medlen används till. Oavsett om den uppskattas av många eller få. Oavsett om den skapar heta känslor och upprör.
Det är där vi ser skillnaderna mellan partiernas kulturpolitik. Från borgerligt håll har man länge ifrågasatt att skattemedel går till kulturen. Det ingår inte i deras syn på den så kallade ”kärnverksamheten”. Men än värre är den syn som Sverigedemokraterna har. De har inget emot att skattemedel går till kulturen, men då bara till kultur som SD själva anser bra. De vill politisera kulturen precis som många andra totalitära partier.
Vi behöver fria kulturarbetare som också har ekonomiska möjligheter att bedriva sin verksamhet. Fritt inträde till museer är inte snedvriden konkurrens, det ger istället fler möjlighet att besöka kulturevenemang. Något som verkligen behövs i dagens Sverige.