Organisationsförändringar och effektiviseringar kan vara jobbiga och uppslitande. De kan samtidigt vara helt nödvändiga, på grund av förändringar och nya krav. Men om organisationen själv får bestämma, så kan den fortsätta svälla även när det absolut inte är påkallat. Ju fler tjänstemän en organisation har, desto mer arbetstid måste de ägna åt att samverka med varandra. När det brittiska imperiet började krympa – när både kolonierna och slagskeppen blev färre – ja, då fortsatte både kolonialdepartementet och amiraliteten att växa.
Men organisationsförändringar är också svåra. Det riskerar att leda till att en organisation uppslukas av sitt eget inre liv och dess besvär, konflikter och rädslor – så att de uppgifter organisationen faktiskt finns till för att utföra blir lidande. Polisens omorganisation anmäler sig som ett typexempel.
Region Gotland är utsatt för ett yttre förändringstryck. Pengarna räcker inte till och utgifterna växer fortare än intäkterna. En åtgärd som nu existerar på planeringsstadiet är en total omorganisation – på sätt och vis en upplösning – av kultur- och fritidsförvaltningen. Detta skapar naturligtvis oro både i förvaltningen och bland dem som är berörda av dess ansvarsområden – en oro som inte alls är obefogad. Det finns risker med omorganisationer.
Men samtidigt måste Regionen göra vad den kan för att förbättra och effektivisera sin egen organisation. Regionen har väl inga kolonialdepartement eller amiraliteter – men alla offentliga verksamheter kan växa och utvecklas av skäl som inte alls har med uppgiften att göra.
Det kan ske även i privata företag, när utrymme ges. Men i privata vinstdrivande företag finns fler krafter som motverkar att man samlar på sig onödigt höga kostnader, eller fortsätter förbruka resurser och utföra uppgifter som man egentligen inte behöver längre. Ägare och kunder ställer krav. Konkurrenter utmanar. Det finns inga skattebetalare som kan plockas på mer resurser. Förändringstrycket är högre.
Region Gotland behöver med all säkerhet göra organisationsförändringar. Det hade varit bra om man tagit i dessa frågor innan situationen blev akut. En viss press är nog ett oundgängligt villkor för att förändring ska åstadkommas, men svår tidspress är väl inte idealiskt om man ska åstadkomma en organisationsförändring som inte skadar organisationens förmåga att lösa sina uppgifter.