Inför Världsarvsdagen i Visby brukar omkring tusen elever följa med på världsarvsvandringarna med museipedagogen Jeremy Hardy från Gotlands museum. Varje år är det ett nytt tema, som Jeremy anpassar till åhörarnas ålder.
I år handlar det inte så mycket om byggnadsverk utan mer om någar av de människor som levt i Visby under århundradenas gång och om om deras öden. "På liv och död – dramatiska händelser i Visbys historia" är rubriken.
– Lek med tanken att vi hoppar in i en tidsmaskin, säger Jeremy Hardy till eleverna från gruppen Oasen på Solklintsskolan i Slite – och så bär det av.
Vid Kruttornet gör tidsmaskinen halt vid den varma sensommardagen 1566 när den dansk-lübska flottan lade till utanför Visby. De skulle bara begrava en officer, men när fartygen låg kvar ute på redden natten efter begravningen blev det väldiga vågor.
– Skeppen sögs ned i en djup våg och krossades mot varandra. Vi tror att 10 000 drunknade i en sjökatastrof som var en av de värsta som har inträffat i hela världen, berättar Jeremy och fantiserar sedan med barnen om allt vad man skulle kunna hitta i djupen om man kunde ta sig ned dit.
Vid Konstmuseet på S:t Hansgatan har man nått fram till 1800-talet. Eleverna från Slite får en lektion i hur man slogs på den tiden. Pojkarna lära sig att det var mer hedersamt att använda nävarna än att hålla på och prata. Det ledde till att det gick vilt till i Visby:
– Alla slogs. Även vuxna. Eleverna från Centralskolan slogs mot folkskoleeleverna och hantverkare slogs mot militärer, berättar Jeremy Hardy.
Eleverna från Slite är koncentrerade och frågvisa under hela den timslånga vandringen. De får höra om hur Theodor Erlandsson lyckades rida ifrån ruskiga rånare och de får lära känna Buss-Berta, som var Sveriges första kvinnliga busschaufför i linjetrafik.
– Klarar ni av en mordhistoria också, undrar Jeremy Hardy.
Eftersom eleverna från Solklintsskolan gör det får de höra en riktigt blodig mordhistoria som utspelade sig här i kvarteren på 1800-talet:
En smed och en kakelugnsmakare ville göra sig av med en hårdför "procentare" som de hade lånat pengar av. De försökte ta honom av daga med en stenvarpa, men klarade inte av det. Det blev bara pinsamt. Smeden och kakelugnsmakaren tog hjälp av hattmakaren Hasselberg. Han utförde uppdraget grundligt.
"Va! På riktigt? Rann hjärnan ut?" Solklintseleverna är skakade.
De har fått en historielektion som de sent kommer att glömma och Jeremy Hardy är nöjd. Han märker att de livsöden som han berättar om på sina vandringar engagerar eleverna.
– Ofta är det som har hänt på riktigt mer fascinerande än sägnerna. Och det finns tusentals sådana fantastiska historier här på Gotland, säger Jeremy Hardy och fortsätter:
– Om vi lyckas förmedla historien kommer de att kunna göra platsen till sin, även om de inte är härifrån.
Tillsammans med Fredrik Blomgren, som är samordnare för Världsarvsdagen, har Jeremy Hardy skrivit en artikel om världsarvsvandringarna som senare i höst publiceras i Gotlands museums årsbok "Gotländskt arkiv". De tycker att det finns mycket att lära av världsarvsvandringarnas pedagogik.
– Om vi lyckas inspirera barnen kommer de att tycka lika mycket om den här platsen som vi och bry sig lika mycket om den som vi gör, säger Jeremy Hardy.