Wats musikal är amatörteater när den är som bäst!
Gina Sweeney är nattklubbsdrottningen som lever det ljuva livet, men också visar upp en mycket mänsklig och human sida gentemot sina medresenärer på atlantångaren s/s American som är på väg från New York till London anno 1936.
Tillsammans med två av sina vänner och medresenärer, den unge börsmäklaren Billy Crocker i gestalt av Olle Jonsson, och gangstern Moonface Martin spelad av Leif Axelsson, drivs tempo och sånginsatser i land på ett övertygande sätt och detta gör årets musikalföreställning i Väskinde bygdegård till deras bästa någonsin.
Wats mönstrar 27 roller på scenen, och detta ambitiösa teatergäng lyckas hålla ihop det hela. Här finns inga pretentiösa anslag, bara ren och enkel spelglädje, från den minsta till den största rollen är insatsen densamma, och då gör det inget att sånginsatserna varierar i skicklighet - ingen utger sig nämligen för något de inte är.
Så här är det när amatörteater är som bäst och det borde hela socknen ta vara på, det skulle innebära ytterligare några utsålda föreställningar.
Premiärpubliken njöt av Cole Porters melodier under premiären och speciellt i körerna och ensemblesången blev det ett jäkla tryck. Bland smårollerna hos matroser, änglar och tredjeklasspassagerarna döljer sig nämligen många skickliga körsångare. Knottervarning utfärdas speciellt för låtar som ?Bon Vogage?,?Blow Gabriel Blow? och finalens ?Anything Goes?.
*
Den 18:e stora Wats-uppsättningen ?Anything Goes? skrevs i början av 1930-talet av paret Wodehouse/Bolton och hade 1934 premiär på Broadway med Cole Porters musik. Det var det mest glamorösa som skrivits sedan depressionen, vilket också får en viss betydelse för handlingen - där pengar och förmögenhet styr valet av den tillkommande kärleken.
Regissören Eva Pettersson, som också spelar änkan Evangeline Harcourts roll, har skickligt lotsat sin ensemble för att göra texten up-to-date och utnyttjat de komiska effekterna i den här svenska översättningen som förvisso inte har så många år på nacken. Många av scenerierna är också imponerande, inte minst med tanke på att det ofta handlar om 27 personer på scenen.
Och så har hon en fast ensemble som bara blir bättre och bättre, Olle Jonsson och Christina Löthberg som övertygar, samt nykomlingen Leif Axelsson som står stadigt med sin scennärvaro och vågar ta ut det där extra. Annika Canholm tillhör också kärnan i skådespelartruppen som de övriga kan luta sig mot.
När passagerarna går ombord på lyxångaren är det alltså för att änkan Harcourt, som inte alls har lust att leva ett fattigt liv sedan maken tog livet av sig under börskraschen, skall gifta bort sin vackra dotter med den engelska lorden Edgar. Tyvärr, men turligt nog för föreställningen, är dottern kär i en annan, nämligen den unge Billy Crocker. Med hjälp av förvecklingar och förklädnader, med hjälp av Samhällets fiende nr 1 - den ökände Snake Eye - och naturligtvis av nattklubbsdrottningen Gina och hennes änglakör som fått anställning som ?Väckelsepredikanter? ombord, så kan man tänka sig att slutet blir helt annorlunda...
Detta tillsammans med en rak och enkel humor, ibland bitande rapp, och många fina dansinsatser koreograferade av Lottie Johansson, gör ?Anything Goes? till en föreställning att rekommendera. Det går också an att fråga premiärpubliken som skrattade hejdlöst och njöt av föreställning.
*
Musikaliskt är detta en förhållandevis svår föreställning att genomföra. Närmare 20 låtar i orginalarrangemang är förinspelade på cd av Gotlandsmusikens brassmusiker under ledning av magnus Fahlén. Det ger föreställningen en perfekt musikbild, men ger naturligtvis inget utrymme för improvisationer eller mindre missar som snabbt går att rätta till.
Även här fungerar föreställningen otroligt bra, misstagen är förvånansvärt få och inget som stör helhetsintrycket. Tvärt om lyckas Leif Axelsson i sitt solonummer ?Like the Bluebird? göra något alldeles extra av situationen. Här har gruppen haft ovärderlig hjälp av Anders Alm när det gäller sånginstuderingen och av Bertil Wessman när det gäller körinslagen.
Tekniskt är ?Anything Goes? ett imponerande bygge som vilar i ett snyggt ljus signerat Bror Pettersson och Ulf Grönhagen och det professionella ljudet som görs av Håkan Stengård.
Teatergruppens fyra sömmerskor har också haft en bråd tid, mängder av roller och ombyten, kräver en enorm uppsättning scenkläder, som liksom allt övrigt när det gäller Wats har gjorts på ideell basis. Minst sagt imponerande.
När så premiärföreställningens sista ackord och sångrepriser klingat ut samlade gruppens primus motor, Eva Pettersson, alla som på något sätt har del i föreställningen på scenen för att dela ut blommor och det blev sammanlagt ett 50-tal personer som på detta sätt uppmärksammades.
Så här blir det när amatörteater är som allra bäst. De som redan sett ?Anything Goes? väntar redan på nästa uppsättning, var så säkra!
Så jobbar vi med nyheter