Visioner på tvärs mot resurser

Vad vill kommunledningen med kulturen på Gotland?
Denna stora och viktiga fråga var ämnet för vårens sista kulturfrukost på Björkanderska i går.
Frågan känns ännu hängande i luften även om alla är rörande överens om att kulturen är viktig och central i all regional utveckling.
Inte som fernissa utan som motor som Göran Björnberg, Roxy, så klokt uttryckte det.
Kommunalrådet Sonia Landin (s) inledde med att beskriva var och hur kulturen finns med i den kommunala verksamheten.
Det handlade inte så mycket visioner utan var mer en beskrivning av hur det ser ut i dag och hur man ska arbeta med kulturfrågor i samband med det pågående struktur- och visionsarbetet.
Allmänna formuleringar som att kommunen ska "precisera och tydliggöra sin roll och sina befogenheter utifrån hur kulturen kan bidra till den regionala utvecklingen" presenterades liksom den mer konkreta uppgiften att kommunen årligen ska arrangera en konferens med hela kultursektorn med Turistföreningens Turistdag som förebild.

*
Som en intressant motpol till visionerna vittnade två kulturaktörer på plats om en annan verklighet, som inte handlar om utveckling utan snarare om avveckling.
Anders Gardelin, biträdande rektor, vid Elfrida Andréegymnasiet berättade att man kanske blir av med riksintaget till skolans filmutbildning, vilket motsvarar 75 procent av elevutbudet.
Björn Pettersson, Folkets Bio, påpekade att deras verksamhet hotas, i dag finns bara en enda biograf kvar i Visby sedan Hansa stänger och framtiden för Roxy är oviss.
Och trots den stora politiska enigheten om att kulturen är en central del i Gotlands utveckling är det inte något tal om utökade resurser för att utveckla och bredda kulturutbudet.
- Om det behövs nya definitioner på kultur och dess betydelse i samhället så krävs det också ett nytt sätt att tänka, påpekade konstkonsulent Ylva Hammar som hade läst utkastet till kommunens nya visionsdokument Gotland 2025.
- Där återfinns kulturen under "leva och bo", man startar alltså ett visionsarbete utifrån ett traditionellt stuprörstänkande som man är intresserad att komma ifrån. Hur ska man ta sig ur det? frågade hon sig.
Johan Pousette, BAC, tyckte att kommunens skrivningar och målsättningar lät bra.
- Det låter utmärkt, toppen. Nu har vi det mest positiva klimatet vi haft på Gotland någonsin, det pågår positiva diskussioner och då måste det gå att få visionerna till politiskt förverkligande. Om kulturen är så viktig som ni nu säger att den är, då behövs det också mer resurser. Har finansieringen ökat i takt med insikten om kulturens viktighet? frågade han och svarade själv på frågan:
- Nej, det har den inte. Kulturen omfattar under två procent av kommunens totala budget och det borde dubbleras, för det går att göra i och med att budgeten är så liten. Det skulle vara en viktig signal och en manifestation om en medveten satsning, fortsatte han och fick applåder.
Sonia Landin svarade att några mer pengar var inte att sätta sin lit till, utan att det handlar mer om att se över användningen av det man har. Hon passade istället över en del av ansvaret till näringslivet.
- Jag skulle önska att näringslivet förstod vikten av kultur i större utsträckning, kulturen är viktig för företagen också.

*
Göran Björnberg, ordförande för Roxy, drog en marin liknelse och påpekade vikten av att få alla att inse att kulturen inte är någon polityr utan att den ingår i allt.
- Kulturen är ingen fernissa, den finns med i maskinrummet och i grunden för allt samhällsbyggande. Den synen måste alla beslutsfattare ha, tyckte han.
Den första "kulturkonferensen" kommer att hållas den 23 oktober i år och efter sommaren tar också arbetet med det kulturpolitiska handlingsprogrammet fart på allvar.