Visby återskapar världar i Venedig

Den danska paviljongen bjuds ut av en fejkad fastighetsmäklare, den nordiska sägs ännu inte vara ute på marknaden. Inte så märkligt visar det sig, för i utomhuspoolen flyter fortfarande liket av den senaste ägaren, en konstsamlare. Hugade spekulanter till den danska egendomen tas runt på visningar som bland konst och design uppvisar spår av en havererad familjeidyll.
Danske Michael Elmgreen och norska Ingar Dragset har curerat de båda paviljongerna som innehåller verk av en lång rad konstnärer och designers som dock oftast kommer i skuggan av helhetsverkan.

Gotländsk närvaro
Den tydligaste svenska närvaron finner man annars på huvudutställningen som signerats Daniel Birnbaum (fÖDD 1963). Han är den förste svensk att få den ärofyllda uppgiften och även den yngste någonsin att leda konstbiennalen.
Centralt planerat i utställningsområdet Arsenale är Jan Håfströms verk "Den eviga återkomsten" som ursprungligen producerades för BAC i Visby 2003.
Det är alltså andra gången på kort tid som BAC har fått en framskjuten plats på världens viktigaste konstutställning. Förra gången var 2005 med William Kentridges videoinstallation "Day for Night and 7 Fragments".
Håfströms suggestiva sammanställning av klippdockeliknande figurer med Mr Walker och Joseph Conrads "Mörkrets Hjärta" som två nodpunkter faller väl inom Birnbaums tema för årets utställning: Fare Mondi - Skapa världar. Det handlar, med utgångspunkt hos bland andra den amerikanske filosofen Nelson Goodman, om hur konsten, tillsammans med myter, politik och vetenskap, är med och producerar världen så som vi förstår den.
Men Birnbaum pekar inte ut någon tydlig färdriktning. Han intar rollen av diplomat snarare än demagog.
Sammanställningen av verk i de olika rummen bygger oftare på visuella analogier och lösliga associationer än på en distinkt argumentation. Exempelvis dränker en högljudd installation av Pascal Marthine Tayou från Kamerun Håfströms tystlåtna verk.

Sadistiska figurer
Tayous afrikanska by är sannolikt tänkt att knyta an till bilden av Afrika hos Håfström, men sammanställningen blir bara platt och påfrestande.
Till det bästa i huvudutställningen hör ytterligare en svensk. Nathalie Djurbergs stora installation med hotfullt prunkande växter och sadistiska lerfigursanimationer vann också silverlejonet för mest lovande unga konstnär.

Vem äger minnen?
Även våra grannar i de baltiska länderna har starka framträdande i år. Litauens Žilvinas Kempinas har installerat en vacker, böljande tunnel av magnetband i Scuola Grande Misericordia och Lettland visar en underfundig grupputställning kring människans förhållande till naturen.
Starkast intryck i trion gör dock Estland. Kristina Norman, som har både ryskt och estniskt påbrå, har tagit utgångspunkt i förflyttningen av den så kallade bronssoldaten (Monumentet över Tallinns befriare) från Tallins centrum till en krigskyrkogård med omfattande upplopp som följd våren 2007. Inte minst står frågor om vem som har äganderätt till minnen i fokus.
I flera videor följer vi turerna kring bronssoldaten, som även inkluderar hur en av Norman utförd förgylld kopia beslagtas av polisen.
"Men det är inte bronssoldaten", vädjar konstnären. "Detta är en guldsoldat och den är min!"

Nationernas kamp
Som vanligt är Venedigbiennalen en nationernas kamp, om än med något sånär fredliga medel. 77 länder deltar i år, de flesta med paviljonger utanför huvudutställningsområdet. Palestina närvarar för första gången med en utställning som gestaltar och diskuterar den israeliska ockupationen.
Detta är en fråga som också tas upp av Mona Hatoum på Pallazo Querini Stampalia och av Hans Haacke i utställningen "Fear Society" i en nyöppnad del av det som varit den venetianska flottans område, Arsenale Novissimo. Sistnämnda utställning innehåller även starka verk av bland andra svenska Ann-Sofie Sidén och chilenaren Alfred Jaar.
Bredvid ligger årets största fiasko, den forna stjärncuratorn Catherine Davids reklamutställning för Abu Dhabi, Förenade Arabemiratet.
Mest drabbande av årets nationella framträdanden är Mexikos paviljong, inrymd i ett bedagat 1500-tals palats. På ett närbeläget torg sitter två kvinnor och broderar. Vid närmare betraktande ser man att de syr på blodindränkta tyger. Blodet har hämtats från de 5 000 mexikaner som förra året dog i landets omfattande knarkkrig.

Blodindränkt fana
På tyget broderas utsagor som används av bödlarna, exempelvis: "så att de lär sig respekt".
Utanför palatset hänger en blodindränkt fana, och inne tvättas golvet dagligen med vatten blandat med blodet från krigets offer.
Konstnären Teresa Margolles frågar: "¿De qué otra cosa podríamos hablar? Vad annat skulle vi kunna tala om?"
Ja, vad skulle jag annars skriva om.
Fotnot: Venedigbiennalens huvudutställningar är öppna till 22 november.