Visar "verkligt verbale" Aguéli för tredje gången

Kultur och Nöje2006-06-15 06:00
Marianne Westerlund tvekar inte att kalla Ivan Aguélis liv för svensk konsthistorias märkligaste livsöde. För några år sedan fördjupade hon sig i hans liv, och nu medverkar hon för tredje gången i en Aguéli-utställning.
Sommarens utställning på Waldemarsudde i Stockholm är den mest omfattande som visats om konstnären. Men enbart målningar och teckningar räcker inte för att skildra personen Ivan Aguéli - inte ens hans konstnärskap. Utställningen visar några montrar med annat material, men utan en bok med utförliga texter som beskriver Ivan Aguéli ur flera synvinklar får man inte en fullödig bild av Aguéli.

Även om måleriet betraktats som nyskapande - med impressionistiskt ljus och rena former - så är det språket som visat Marianne Westerlund vägen till Ivan Aguéli.
Hon är översättare och otroligt fascinerad över denne språkintresserade konstnär som inte nöjde sig med översättningar, utan studerade arabiska, hebreiska, ryska, kinesiska, grekiska, sanskrit och en rad andra språk för att komma originaltexterna så nära som möjligt.
- Det var språket som gjorde mig intresserad av Ivan Aguéli. Han var en verkligt verbal konstnär, vilket inte minst hans brev visar, säger Marianne Westerlund.

I Waldemarsuddes bok skriver Marianne Westerlund om lingvisten Ivan Aguéli. Böckerna var så viktiga, att han under en decinnielång period inte målade någonting utan bara ägnade sig åt litteratur.
Ivan Aguéli hade en fantastisk förmåga att lära sig nya språk. Att lära sig språket med alla dess valörer krävdes för att förstå den miljö texterna var skapade i.
Den insikten var i sin tur nödvändig, eftersom Ivan Aguéli var mycket intresserad av filosofi och religion. I 30-årsåldern konverterade han till islam, vilket dock inte hindrade honom att studera buddism, Swedenborg och bibeln.

Med den fördjupade bilden av Ivan Aguéli kan man närma sig målningarna. Landskap och andlighet förenas i bilderna. Ljuset målningarna förmedlar är konstnärens inre ljus, något som Ivan Aguéli även formulerat i ord: "Liksom poesin är målningen ett av de subtilaste medel till själslig samvaro. Genom den överförs till fulländning ett själstillstånd."
Det var mötet med det gotländska landskapet som fick Ivan Aguéli att börja måla. Efter misslyckade läroverksstudier på fastlandet skickades han 1886 till Gotland för att försöka ta en examen. Även här misslyckades han, men mötet med öns natur förändrade honom för alltid.
Ivan Aguéli kom att tillbringa många år utomlands, i Frankrike, Egypten och Spanien (där han avled påkörd av ett tåg 1917). I sina betraktelser över ljus och landskap gjorde han ofta jämförelser med Gotland: "Endast i Afrika, södra Indien, och på Gotland har jag kunnat uppfatta horisonten som ett ofantligt öga, vars blick följer en överallt med skiftande uttryck".

Efter en tid i Egypten skrev Ivan Aguéli 1915: "...varje ny sol skänker mig en ny själ, och inför varje främmande horisont är man tvungen att börja om från början. ... Jag återfinner nu spontant och instinktmässigt mina första idéer från Gotland. Utgångspunkten i tavlorna är himlarna, ty allt beror på dem".
Liksom Ivan Aguéli kan Marianne Westerlund se Gotland med perspektiv från två håll. Efter gymnasieåren i Visby flyttade hon utomlands, men har efter 23 år i Zürich, Milano och New York återvänt till ön och bor nu i Kräklingbo.
- Man behöver vara borta länge för att se det som annars är självklart, den rena luften, Visbys miljöer och det fantastiska ljuset, säger hon.

Den första utställningen om Aguéli som Marianne Westerlund medverkade i gjordes av Borås konstmuseum sommaren 2002.
Eftersom Gotland spelade en viktig roll i Ivan Aguélis liv vände sig Marianne Westerlund till Gotlands konstmuseum och föreslog en utställning. Konstmuseet kunde i slutet av 2003 visa 22 av konstnärens verk, merparten med anknytning till ön. Marianne Westerlund skrev texten i utställningskatalogen.
När Waldemarsudde planerade sin utställning kontaktade museet Marianne Westerlund med en förfrågan om hon ville medverka i boken - som för övrigt är vackert formgiven av Christer Jonsson, Östergarn.
Efter tre utställningar har Marianne Westerlund inte helt släppt Ivan Aguéli. Det finns många tankar som kan utvecklas, och idéer finns om en bok som handlar om Ivan Aguélis tid på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!