Vilken politisk vilja är det som driver Inger Harlevi?

Politik är att vilja, sa Olof Palme. En av politikens drivkrafter är viljan till förändring, förbättring. En annan är uppenbart viljan till makt, att få uppleva berusningen i att kunna bestämma, styra och leda.
När den viljan tar över blir politikens svarta sida synlig: intriger, manipulationer, undanhållande av fakta, falskspel, bluffar och rena lögner. I de snabba puckarnas värld leder tillfälliga hugskott direkt till populistiska höftskott.
När verkligheten inte passar galoscherna får den hyvlas till. Fakta förvrängs, förtigs, spelas ut som vore de spelkort i en pokermatch. När viljan till makt tar över, blir det möjligt att gå över lik för att få igenom förändringar. Sanning, värdighet och heder är det som dör. Är det konstigt om politik fått dåligt rykte?

*
Kanske kunde man ha ryckt på axlarna, om det inte vore så att det är landets högste skolpolitiker det nu senast gäller, folkpartisten Jan Björklund. Han har valts till sitt ämbete på en skolpolitik som byggts på nidbilder av förhållandena i svenska skolor.
Vakna reportrar på Sveriges Radios P1 har i två program visat hur Björklund byggt denna sin politik på förvrängda, friserade "fakta" i kombination med ren bluff. Det är helt enkelt inte sant att svensk skola är världsledande i skolk, svordomar och oordning.
Vilka konsekvenser drar Jan Björklund? Inga, som det verkar.
Vilka konsekvenser drar hans partikamrater och regeringskolleger? Inga, som det verkar.
Men det borde de. En politikers förutsättning och livsluft är ärlighet och värdighet, därför att det är på dessa kvalitéer trovärdighet och förtroende vilar. Jan Björklund har visat upp en besvärande brist på båda. Därför förtjänar han varken trovärdighet eller fortsatt förtroende.

*
Inger Harlevi, moderat ordförande i Gotlands kultur- och fritidsnämnd, kan man heller inte rycka på axlarna åt. Hon är ju inte bara Gotlands högst uppsatte kulturpolitiker, utan en ledande figur också i en stor mängd andra föreningar, organisationer, nämnder och styrelser. Vilken slags politisk vilja driver henne?
Som musikant och kulturforskare är jag intresserad av kulturpolitik. Jag är övertygad om att morgondagens stora och avgörande frågor alla har mycket med kultur att göra. Därför blir det också nödvändigt att skärskåda kulturpolitiken, särskilt som den utövas på hemmaplan.
Gör man det ser man snart att den retoriska nivån når nya höjder i kommunens nya kulturpolitiska program, precis som i manifestet från Magiska Gotland. Samtidigt är den konkreta kulturpolitik som faktiskt förs på ön hållningslös, inte sällan med rent kulturfientliga konsekvenser.

*
Som ledande kulturpolitiker har Inger Harlevi det högsta ansvaret för länsinstitutionerna. Hur har hon egentligen axlat det? Hennes agerande i frågan om Länsmusikens framtid har många märkliga inslag.
Som jag redan i olika sammanhang påpekat har friserade och förvrängda "fakta" byggts in som utgångspunkter i själva uppdraget att utreda Länsmusikens framtid. Ännu märkligare är hennes nu offentliggjorda version av hur det gick till när de ekonomiska ramarna musikutredningen sattes. Efterkonstruktion, ren bluff - vad ska man kalla det?
Inger Harlevis livsluft bygger, precis som andra politikers, på ärlighet och värdighet. Här visar hon en besvärande brist på båda. Vilka konsekvenser för hennes fortsatta trovärdighet och förtroende drar hon och hennes partikamrater av det? Och alla vi andra?
Vi har de politiker vi förtjänar brukar man säga. Men jag kan för mitt liv inte begripa vad vi har gjort för att förtjäna detta.

5 september 2008