Vibrerande dans visas i Visby

Torsdag kväll den 12 mars ges föreställningen digitalt på Roxy i ett samarrangemang mellan Folkets Hus och parkers digitala sändningar, samt Tablå, Folkets bio och Film på Gotland.

Chisato Minamimura, Åsa Lundvik Gustafson, Dilano Maritz och Marcus Baldemar har haft vissa problem med att kommunicera under repetitionsperioden. Men sedan alla har lärt sig lite svenskt teckenspråk har det mesta gått lättare.                                                     Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Chisato Minamimura, Åsa Lundvik Gustafson, Dilano Maritz och Marcus Baldemar har haft vissa problem med att kommunicera under repetitionsperioden. Men sedan alla har lärt sig lite svenskt teckenspråk har det mesta gått lättare. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Kultur och Nöje2009-03-10 04:00
Med exceptionell snabbhet rör sig dansarnas händer på den röda bordsytan. Den tunga basgången sätter luften i darrning, då och då hörs ett sprakande ljud, som från en radioaktivitetsmätare.
Platsen är KTH:s nedlagda reaktorhall i Stockholm. Aktörerna är Dilano Maritz från Sydafrika, Chisato Minamimura från Japan - professionella döva dansare - och de hörande dansarna Åsa Lundvik Gustafson och Marcus Baldemar från Sverige.
De framför ett stycke av "Vibragera", en av Riksteaterns djärvaste satsningar på länge. Men den självklara lätthet som präglar föreställningen just nu har en lång och på många sätt ovanligt mödosam historia bakom sig - åtminstone kommunikationsmässigt.

Gränsöverskridande
Koreografen Martin Forsberg är hörande, utan tidigare koppling till Tyst Teater, Riksteaterns särskilda avdelning som riktar sig till både döva och hörande. Men Martin Forsberg har alltid gillat att jobba gränsöverskridande och lockades av tanken på att jobba med professionella döva dansare.
- Jag har egentligen inte behövt tänka i kompromissbanor. Många ser döva som handikappade, fast de egentligen är en språklig minoritet. Jag har arbetat utomlands i Ryssland där folk inte kan engelska och där har det många gånger varit ännu trassligare med kommunikationen, säger Martin Forsberg.
Om musiken i vanliga fall är extremt viktig i en dansföreställning utgår "Vibragera" i stället från vibrationer, impulser och resonans. En tung basgång, eller ljudvågorna från en diktafon fästad vid dansarens kropp utgör startskottet för rörelserna i koreografin.
- Det har varit en av de svåraste föreställningar jag jobbat med, men en mycket bra process, säger dansaren Chisato Minamimura.
Med tiden har kommunikationssvårigheterna minskat. På kort tid har de internationella dansarna lärt sig såpass mycket svenskt teckenspråk att alla förstår varandra hyfsat väl. Bara ett litet, irriterande problem återstår.
- Ibland spränger de från Norra länken och då uppstår en helt annan vibration. Vi är lite oroliga för att dansarna ska få fel ingångar, vissa av dem ligger på speciella vibrationer och då kan det hända saker, säger Martin Forsberg och ler snett.

Turnéplan:
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!