Vi vanliga människor är farligast

Fiktionen kan man ta till sig som en stunds förströelse, utan att behöva fördjupa sig i vad den ondska man upplever egentligen har för ursprung och om filmen har någon annan avsikt än att underhålla. Värre är det med verklighetens ondska. Josef Fritzl som spärrade in och våldtog sin dotter, morden i Knutby, skotten i Rödeby, förnedringen av fångar i Abu Graib-fängelset, Hagamannen, modet på Engla Höglund - listan av svårbegriplig ondska kan göras ännu längre.
Vill man tränga lite djupare in i ondskans natur - som den är i verkligheten och som den framställs i fiktionen - är Ann Heberleins "En liten bok om ondska" en utmärkt vägledning. Det må vara en liten bok till formatet, innehållet ger en täckande beskrivning av ondskan ur många synvinklar.

Hur ska man definiera ondska? I mitt uppslagsverk finns ordet inte med (medan däremot kärlek får en hel sida). Ann Heberlein beskriver ondska som "mänskliga handlingar som får onda konsekvenser för andra människor". Men hon tillägger snabbt att det behövs djupare förklaringar, bland annat för att förstå vår syn på gärningsmannen.
Som exempel använder hon mordet på Engla Höglund och skotten i Rödeby, två händelser som ägde rum samtidigt och som i båda fall innebar att föräldrar miste älskade barn. Men synen på gärningarna och gärningsmännen går vitt isär.
Ann Heberlein tar upp flera teorier om ondska och dess bakomliggande orsaker, och prövar dem på verkliga händelser, litterära berättelser och filmer. Den hämndlystna Lisbeth Salander i Stieg Larssons Milleniumtrilogi, psykopaten Hannibal Lecter i "När lammen tystnar", den fattige studenten Raskolnikovs försök att se sitt mord som en god gärning i Dostojevkijs "Brott och straff" är några av exemplen ur litteratur och film. Annika Östberg, Anders Eklund, Josef Fritzl är ett par av de verkliga människor som studeras närmare.

En slutsats som skrämmer är hur brutalt våld i filmer ofta rättfärdigas med att det rör sig om hämnd, och hur publiken genom det accepterar att människor tar saken i egna händer. Vi accepterar till och med att den gräns som finns inbyggd i varje människa - insikten om att döda alltid är fel - passeras.

Men mest skrämmande är de exempel som visar hur tunn lacken på vår civilisation är. Stanley Milgrams klassiska lydnadsexperiment, där han fick studenter att fortsätta ge människor elchocker trots att de såg hur personerna som utsattes för experimentet led, är bara ett i en rad.
"Linjen mellan gott och ont går inte mellan människor, utan rakt igenom varje människas hjärta" skriver Alexander Solzjenitsyn i Gulag-arkipelagen. Rädsla, skam, känslan av maktlöshet är sådant som kan få de flesta av oss att begå onda handlingar. Flera gånger återkommer Ann Heberlein till ett citat av Primo Levi: "Monster existerar, men de är alltför få för att verkligen vara farliga; de vanliga människorna är mycket farligare".