"Vi hade ett blodsbrödraförhållande"

Lee Hazlewood, mannen bakom låtar som "These Boots are Made for Walking", "Jackson" och "Summer wine", hade särskild relation till Sverige i allmänhet, där han var bosatt under 70-talet och till Gotland och Torbjörn Axelman i synnerhet.Natten till söndag avled countryartisten i sitt hem i Las Vegas, efter en tids sjukdom.- Familjen ringde mig. Det är väldigt tråkigt att Lee gick bort, det var väntat men ändå lika tråkigt. Vi har ju varit tillsammans i 38 år, säger Torbjörn Axelman.- På något sätt har han ingått som en inventarie här i vårt liv.Deras vägar korsades 1969, då Lee Hazlewood på väg från Houston, Texas, till Ryssland, gjorde ett stopp i Stockholm.- Min scripta, Gunilla Nilars, träffade Lee och sa att du måste träffa min producent Torbjörn Axelman för ni är så jävla lika, säger Axelman.På tv-huset, på Valhallavägen i Stockholm träffades de båda männen för första gången och fann varandra.- Vi hade mycket att snacka om. Skälet till att vi började samarbeta var att vi hade någon slags kemisk kontakt, som vi kände båda två och vi hade liknande, speciella, bakgrunder, säger Axelman.- Han åkte aldrig till Ryssland.Lee Hazlewood blev kvar i Sverige och samma år kom hans och Torbjörn Axelmans första gemensamma tv-produktion "Love and other crimes", som följdes av bland andra "My friend Joe", "Smoke", och "Requiem for an almost Lady". Första gången Lee Hazlewood kom till Gotland och Brucebo, var under inspelningen av "Cowboy in Sweden" och enligt Torbjörn Axelman var Lee Hazlewood verkligen en riktig cowboy.- Det var han absolut, han red som en djävul.1972 gjorde de filmen "Nancy and Lee i Las Vegas".- Lee ringde mig en fruktansvärt kall vinternatt och sa att han hade fått ihop ett scenprogram som han och Nancy Sinatra skulle sätta upp på Riviera Hotel, i Las Vegas, säger Torbjörn Axelman.Tillsammans med en fotograf och en ljudtekniker reste Torbjörn Axelman dit.- När vi kom till O?Hare i Chicago, världens största flygplats, var det snöstorm. När vi skulle åka vidare med en maskin till Las Vegas fick jag inte in min utrustning, den stoppades i tullen, berättar Torbjörn Axelman.Tullchefen visade sig dock vara svenskättling, tillika frimärkssamlare, Torbjörn Axelman gav honom några svenska frimärken och sedan var saken löst.- Sen tog maffian hand om oss när vi kom till Las Vegas, Nancys pappa var ju connected med dem, så det var inga problem och vi kunde filma där du normalt inte får filma.Deras gemensamma internationella genomslag kom 1973 med "The NSVIP", The Not So Very Important People, där även Lill Lindfors och Lena Edling medverkade.Men alla var inte lika förtjusta i programmet.- Dåvarande tv-chefen Roland Eiworth sa att över min döda kropp att programmet visas i Montreux och sen reste han bort. Så jag gjorde en kupp och skickade ner tapen till Montreux och så åkte jag, Lee, Lill Lindfors och Lena Edling ner. Vi satt på en restaurang när journalisten Hemming Sten berättade att vi just vunnit pressens pris, säger Torbjörn Axelman.- Jag ringde till Eiworth, som var på ett seminarium i Sala och sa att du jag är hemskt ledsen men det programmet som du sa skulle visas över din döda kropp har just vunnit pressens pris. Han var tyst en stund, sedan sa han ta ut en låda champagne.En stund senare stod det klart att de även vunnit Guldrosen och återigen ringde Axelman Eiworth.- Jag ringde och sa till Roland att jag är hemskt ledsen att jag stör dig under seminariet, men vi har just fått Guldrosen.- Det var tyst i en minut, sen sa han kan du förlåta mig, och ta ut en låda champagne till.Hazlewoods och Axelmans samarbete resulterade i en mycket nära och långvarig vänskap.- Vi var bröder, vi hade ett blodsbrödraförhållande och kunde prata om allt. - Jag var en av få som fick kalla honom vid hans riktiga namn - Barton, och jag heter ju egentligen Lars-Gunnar och han kallade mig för L-G, säger Axelman.Lee Hazlewood återkom ofta till Axelmans hem, Brucebo, de senaste åren en gång om året. Han skrev även låten "Souls Island" om Själsö och i en intervju i New York Times ska Lee Hazlewood ha sagt att han ville få sin aska strödd över Gotland.- Det har han sagt till mig också, säger Axelman.Sista gången Lee Hazlewood besökte Gotland var i juni förra året, redan då var han sjuk i njurcancer.- Den senaste tidens kontakt har gått genom hans fru. Han åkte ju fram och tillbaka mellan sjukhusen och de försökte rädda honom genom att pröva olika nya rön. Han försökte vara kreativ in i det sista och han kommer att leva - precis som Bergman, mer och mer, säger Axelman.

"Vi hade ett blodsbrödraförhållande"

- Vi hade ett blodsbrödraförhållande. Så säger Torbjörn Axelman om den nyss bortgånge vännen och countryartisten Lee Hazlewood. Under deras 38-åriga vänskap gjorde de ett antal produktioner tillsammans, varav flera rönte internationell framgång.