Vem lyssnar på en humanist?
Debatten startade i våras med att idéhistorikern Sverker Sörlin skrev i DN att svensk humaniora är döende. Sörlin sa att humaniora i vårt land inte har något att bidra med internationellt och att våra grannländer Finland, Danmark och Norge har en helt annan ställning och ranking.
Flera humanister har kastat sig in i debatten med olika åsikter. Argumentationen handlar om allt från svenska humanisters oförmåga att arbeta med det som är relevant eller tänka stora tankar - till utbildningspolitiken och att Sverige präglas av hierarkiska system som hindrar kreativitet och utveckling.
Flera debattörer har också ifrågasatt att snart sagt varje svensk kommun skall ha och äga en egen "högskola" och att kvaliteten på forskning och utbildning blir tillintetgjord på det sättet.
Kärnan i den pågående debatten är: Vad ska humaniora och forskningen i ämnet handla om? Vilka ämnen ska humaniora syssla med för att det hela ska få en meningsfull betydelse? Finns det någon framtid för svensk forskning inom exempelvis filosofi, litteraturvetenskap och konsthistoria? Eller skall det förbli forskning för enbart invigda?
Några debattörer har till och med sagt att svenska humanistiska forskare inte vill delta i det som sker internationellt. Litteraturforskaren Sara Danius frågar varför svenska humanister inte tar intryck av allt det som sker på de glansfulla universiteten i Oxford, Cambridge, Berkeley och Harvard.
*
Även i USA och England pågår en livlig debatt omkring humaniora. Det är inte bara svensk humanism som tycks lida. Debatten i USA leds av humanistiska giganter som nobelpristagaren i litteratur, Toni Morrison. Hennes frågor är: Vad är humanioras mening och vad är humaniora till för? En sådan storhet som Toni Morrison bryr sig givetvis inte så mycket om resurser, doktorshattar och usel kulturpolitik - såsom i Sverige
Toni Morrison gav anslaget i debatten i ett anförande på Harvard University i januari i år. Hon sa att det som främst av allt är angeläget för humanismen idag är allt det som kallas mänskliga rättigheter. Kommer de att växa och öka, eller kommer de att över huvud taget kunna bestå, eller kommer de att minska i framtiden i en global och samtidigt ständigt fragmentiserad värld?
Robert Scholes, känd amerikansk professor i litteratur, tar upp det gamla traumat att europeisk humanism stod passiv och kraftlös inför ondskans ansikte när tågen gick till Auschwitz och Belsen. Vad gick fel då? frågar Scholes. Han ger utmanade svar på sin egen fråga genom att säga att humanismen inte är human i någon djupare mening. Han frågar om inte den allomfattande borgerliga kulturen helt enkelt motverkar humanism.
Gayatari Spivak, professor vid Columbia University, säger, i den amerikanska debatten, att naturvetenskapen glider ifrån humanismen trots allt tal om "tvärvetenskap". Spivak citerar Robert Steiner, känd humanist och författare, som sa: "Inom humanistisk forskning kan vem som helst säga vad som helst". Debatten i USA tar ut svängarna och den är medial.
*
Debatten i Sverige måste givetvis utgå från svenska realiteter. Det är önskvärt att den fortsätter. Alla de stackars akademiker som sitter fast i små avlägsna högskolor runt om i vårt land behöver uppmuntran. De sitter mest och analyserar texter som andra skrivit, sa en debattör och önskade mera verkstad och mindre skola och terapi.
En tungviktsboxare i svensk humaniora, Ebba Witt-Brattström, gick in i debatten med näst intill dödande knockoutslag. Hon säger: "Sanningen är att Sverige inte har någon utbildningspolitik". Hon anklagar Göran Persson, tidigare skolminister, för allt elände.
Lärarnas Riksförbund har presenterat en undersökning. Den säger att nästan en femtedel av våra högstadieelever aldrig läst en bok i skolan. Vad gör dom då i skolan om dom inte läser? frågade en debattör.
Om det här nu är sant i lärarnas undersökning om läsningen i skolan - så säger det mycket om varför svensk humaniora är döende
Så jobbar vi med nyheter