Barnboken räknas inte som litteratur, uppenbarligen. Nog är det märkligt när skrivande och läsande grundläggs i barnaåren med litteratur och berättelser som inspirerar och stimulerar till utveckling.
Men Astrid Lindgren är nog nöjd med juryns val när hon tittar ner från sin himmel eller från Landet Långt Borta. Eller så sitter hon vid den porlande bäcken i Körsbärsdalen och metar och kastar en blick på vår tilltufsade värld. Jo, så är det nog.
Astrid har gett oss en bild av Paradiset så som vi gärna vill uppleva det, i Livet och därefter. Hon tycker nog att Shaun Tan är en utmärkt författare och konstnär. Full av fantasi. Full av fantastiska bilder som bara barn och barnsliga vuxna kan förstå.
En öppen läsare vet att fantasi är viktigare än både kunskap och förståelse.
Fantasi och kreativitet
I sin "nobelföreläsning" på Kulturhuset i Stockholm påminde Shaun Tan om Astrid Lidgrens tänkvärda och kloka konstaterande: "Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi".
Länder inte detta till eftertanke om litteraturens betydelse för fantasi och kreativitet, så säg. Litteraturens betydelse för ett samhälles utveckling. Barnbokens betydelse som en grundsten i samhällsbygget och som en avgörande förutsättning för att bli människa.
I fantasin och det öppna sinnet finns rent av lösningen på klimatproblemen, lösningen på orättvisor i världen, lösningen på hur människan fredligt och omtänksamt kan leva tillsammans. Kan det vara så enkelt? Förmodligen. Men ändå så avlägset, tycks det.
Om detta borde Svenska Akademien ta sig en funderare. Reservera en av de aderton stolarna för en barnboksförfattare. För att därmed få in barns tankar och kreativitet i verksamheten. För att sedan föra ut dem i arbetet med språk och litteratur.
Öppet sinne
Barnets fantasi är ett laboratorium där allt är tillåtet och ett ständigt testande mot verkligheten, säger Shaun Tan. Det tycks likna hur forskare arbetar. Med ständigt öppet sinne. Förutsättningslöst och där allt är möjligt. Då öppnar sig nya möjligheter och världar. Då sker osannolika saker.
Hur var det nu Picasso sa? "Varje barn är en konstnär. Problemet är hur man förblir en konstnär när man växer upp."
Shaun Tan påminner om att många av världens vackraste målningar hittar man inte i konstgallerierna utan på kylskåpsdörren fastsatta med en magnet. Otvungna, rena uttryck i ett skapande, fritt från konsthandlare och kritiker.
Då är vi där igen. Barnets skapande och barnbokens livselixir. Pippis högljudda protester mot omöjligheter och dogmer.
Är det dags för barnboken och barns skapande att nå de kulturella finrummen? Eller är det bäst att stå utanför och behålla sitt fria skapande.
Lennart Lindgren
Kulturdebattör