Vandringssägnerna om de apatiska flyktingbarnen har smulats sönder: Nu krävs en offentlig ursäkt

Jan Emanuel hävdade att barnen simulerade, att apatin var något unikt som bara fanns i Sverige, vilket förövrigt hela skocken av socialdemokratiska riksdagsledamöter ansåg, orkestrerad av Göran Persson och migrationsministern Barbro Holmberg.
Även de gotländska riksdagsmännen Lilian Virgin och Christer Engelhardt, uttalade sig i samma riktning.

Utsatta för terror
Halvdöda barn kastades ut. Elvaåriga Mariana Kaurova dumpades på Berlins flygplats juni 2003. Den tyska immigrationsmyndigheten beskriver behandlingen som "djupt omänskligt". De kunde inte förstå att sådana beslut kunde fattas i Sverige.
Trettonåriga Tanja avvisades, med sin familj, till Sarajevo den 8 juni 2004. Familjen med den svårt sjuka Tanja fick tillbringa två veckor på parkbänkar i Sarajevo tills en förbipasserande man förbarmade sig över dem och erbjöd dem att bo i hans garage.
Innan familjen, som är serbisk, flydde till Sverige blev de utsatta för ett förödande våld av sex bosniska milismän. Pappan misshandlas och tvingas bevittna när kvinnorna våldtogs. Inredningen slogs sönder i deras hus och sattes i brand. Tanjas farmor dog av skadorna.
Dessa händelser, samman med svenska myndigheters söliga hantering, låg till grund för den enorma stress och trauma som Tanja slutligen flydde ifrån; apatin.
Att man kunde bli sjuk av den politiska regimen visste grekerna tidigt, genom läkaren Hippokrates från Kos (460-370 fKr).

Inte bara i Sverige
Regeringen hade utsett psykologen Marie Hessle till samordnare rörande de sjuka barnen. Hon hävdade envetet att de apatiska barnen simulerade samt att sjukdomen bara fanns i Sverige. Trots att andra barnläkare, såsom Göran Bodegård, visade att sjukdomen var väl beskriven internationellt och dessutom hade ett namn: Pervasive Refusal Syndrome, PRS, eller utmattningssyndrom på svenska. Och att sjukdomen förekom i samtliga världsdelar, inte bara i Sverige.
Hessles bevisföring byggde på rykten, att barnen var upp på nätterna och åt ur kylskåp. Ryktena blev till vandringssägner, typ råttan i pizzan.
Gellert Tamas konfronterar grundligt ursprunget till ryktesspridningen och punkterar dem, i sin utmärkta bok: "De apatiska - om makt, myter och manipulation". (Boken recenserades i GT när den kom ut den 1 oktober 2009, red anm)
Exempelvis refererar Hessle till en läkare och en affärsman, verksam i Ryssland, i en av sina statliga rapporter. Båda dessa har varit med i Nationaldemokraterna, ett nationalistiskt parti med millimeteravstånd till naziideologi, och de främsta skaparna av ryktet om att barnen simulerar eller drogades.
Ryktet fick näring när det publicerades som en nyhet i SvD, utan att kolla sanningshalten, vilket är en journalistisk plikt.
Barnens föräldrar anklagades för att droga barnen för att få stanna i Sverige.

Ingen hade drogats
För att få publicitet kring ryktet polisanmälde Hessle tillsammans med en tjänsteman på migrationsverket, Annica Ring, ett antal familjer för att ha vanvårdat och drogat sina barn.
Trots att tydliga regler fanns hur migrationsverket ska agera när misstankar om vanvård finns, gick man vid sidan om dessa. Migrationsverket ska nämligen i första hand kontakta socialnämnden.
De påhittade anklagelserna gick inte att bevisa och polisen lade ned fallen.
Nyligen redovisade Rättsmedicinalverket provtagningar som gjorts på 29 av de apatiska barnen mellan åren 2005-2008. Man har letat efter 140 droger i testen. Ingen hade drogats.
Att medvetet och falskt anklaga någon, räknas som ett brott och kan ge upp till två års fängelse.
I stället fick Hessle nytt förtroende av Holmbergs efterträdare, moderaten Tobias Billström. Självfallet borde Hessle och Ring bli av med jobben och låsas in.

Offentlig ursäkt?
Socialdemokratin har en djup historisk tradition av anpassning till den för tillfället rådande ideologin och stormakter. Under andra världskriget tillät man inte bara transitering av tyska trupper genom Sverige till Norge. Sverige var också pappa, samman med Schweiz, till att Hitler införde ett rött J i de tyska passen 1938. J stod för jude. Detta för att lättare skilja ut och avisa judiska flyktingar, vilka diskriminerades i förhållande till andra utlänningar.
Göran Persson påstår att Sverige måste ha en restriktiv flyktingpolitik annars är det fara för att Sverigedemokraterna kommer att växa. En anpassning till en flyktingfientlig högerpolitik.
Det borde räcka med att hålla sig till FN:s barnkonvention från 1989 som dessutom Sverige har ratificerat.
Mona Sahlin är idag kritisk till det egna partiets politik för fyra år sedan. Nu krävs en offentlig ursäkt från våra lokala representanter Lilian Virgin och Christer Engelhardt som haft båda händerna i syltburken.