Välskriven och vacker italiensk pärla

Det är lätt att falla pladask för alla filmer som inte bygger på slitna amerikanska klichéer. Ofta känns det som att man har sett det om och om igen, drama såväl som komedi. En smart, välskriven och vacker italiensk pärla vänder snabbt på perspektiven och den eviga frågan om varför det visas så lite europeisk film på svenska biografer känns mer aktuell än någonsin.
"En italiensk familj på gränsen till sammanbrott" (fanns det ingen bättre översättning av titeln?) snurrar kring familjen Cantone som äger en pastafabrik i en liten, men ack så romantisk, italiensk stad.
Yngste sonen Tommaso studerar i Rom, ekonomi tror familjen men han när istället författardrömmar och har inga planer på en framtid i pastafabriken. Dessutom bär Tommaso på en hemlighet som han vill avslöja vid en viktig familjemiddag, att han är homosexuell och lever tillsammans med en man i Rom. Men storebror Antonio hinner före och chockar familjen med samma nyhet. Och så tar det hus i helvete. Familjeidyllen är krossad, anseendet på stan likaså.
En intrikat men samtidigt varm berättelse vecklas ut. Den turkiskfödde regissören Ferzan Ozpetek lyckas fånga både den italienska borgerlighetens trångsynthet och den svåra balansakt av acceptans och förlåtelse som finns inom en familj.
Han gör det med ett varmt och välskrivet manus i vilket komiska fullträffar möter ett och annat taffligt personporträtt i ett landskap av idel vackra miljöer och människor.