Vägen till Kinas innersta via "Qin"
- Men det finns ju så mycket annat, säger Cecilia Lindqvist med eftertryck.
Hon är på Gotland just nu för att berätta om sin senaste bok och fylla ut våra kunskapsluckor om allt det där "andra".
Cecilia Lindqvist är en av Sveriges främsta Kinakännare och hon har skrivit många böcker om Kina. På 60- och 70-talen gav hon ut flera böcker tillsammans med sin dåvarande man Sven Lindqvist och 1989 presenterade hon sin egen fylliga bok om de kinesiska tecknens uppkomst och utveckling - en bok som väckte stor uppmärksamhet i Kina och som meriterade henne till en gästprofessur vid ett språkuniversitet i Beijing, men som också gav henne Augustpriset i Sverige.
Augustpris har det nu också blivit för Cecilia Lindqvists senaste bok "Qin", som kom ut i september.
Qin (som uttalas "tjin") är ett kinesiskt stränginstrument med tusenåriga anor. Instrumentet spelas som liggande på ett bord, som en cittra, och det har använts i åtminstone 3 000 år. Det är en anledning till att qin fungerar som en bra ingång till den kinesiska kulturen och historien. Men det finns flera.
Qin har i alla tider spelats av bildade människor i Kina och de dikter som kan nynnas till de enkla och meditativa melodierna som svävar fram från de hårt tvinnade silkessträngarna berättar det mesta om kinesisk kultur.
- De berättar sagor och betraktelser om människor och så underbart sorgliga öden. Med qin får man kontakt med den kinesiska kulturens innersta. Qin har varit centrum i alla bildade kinesers liv och genom qin förmedlas ett koncentrat av kinesisk kultur och ideologi. Det handlar om hur vi ska vara mot varandra och om hur vi ska leva i ett nära men respektfullt förhållande till naturen, förklarar Cecilia Lindqvist.
Cecilia Lindqvist vet. Hon bodde själv i Kina under några år på 60-talet och fick under de åren gå som enda elev vid det institut som inrättats för att förvalta den rika qin-kulturen i Kina.
Hennes lärare berättade dikter och sagor och spelade för Cecilia. Och Cecilia fick med hjälp av 700-åriga träsnitt och ett ännu äldre instrument lära sig hur hennes händer skulle locka fram de rätta tonerna. Fingrarna skulle röra sig lätt som trollsländor över en vattenyta eller kraftfullt som en plaskande fiskstjärt i en strömmande bäck.
Qin har överlevt 3 000 år i Kina och qin-kulturen har klarat sig helskinnad genom prövningar som kulturrevolutionen och it-revolutionen.
- Jag var rädd att det skulle försvinna när allt det västerländska vällde in i Kina, men qin har kommit igen. Hetsade it-människor samlas i trädgårdar och caféer för att spela qin och berätta för varandra.
I går höll Cecilia Lindqvist en föreläsning om qin på Almedalsbiblioteket i Visby. I dag besöker hon en bokhandel och Högskolan på Gotland.
Att Cecilia Lindqvist kom till Gotland så snart efter det att hon tilldelats Augustpriset, beror på att Lennart Lindgren från föreläsningsarrangören Gotlands humanistiska förbund var ute i mycket god tid.
Lennart träffade Cecilia Lindqvist i samband med en resa till Kina och Tibet i somras. När färden gick på hästryggen uppför ett berg var Cecilia och Lennart tvungna att stanna på en bykrog vid bergets fot med hästallergi och nyopererat knä.
Cecilias fängslande berättelser om qin och sin kommande bok fick Lennart Lingren att framföra sin inbjudan långt innan recensenterna hade hunnit strö lovord över hennes bok och Cecilia Lindqvist hade fått Augustpriset för andra gången.
Så jobbar vi med nyheter