Våga se och höra
Hear no evil, see no evil, är namnet på den kombinerade fotoutställning och dansföreställning, som på fredagen hade vernissage på galleri Tapeten.
- Det handlar om hur vi på många sätt blundar och håller för öronen för elände och ondska. Många undrar var Gud är i allt elände. Det här kan vara ett uppvaknande - kan Gud finnas trots allt, men är också tänkt att väcka samhällsdebatt, säger Simon Paulin.
I hans bilder får Madeleine Andersson, omgiven av kala betongväggar och taggtrådsstängsel, gestalta det som händer i människan då hon främjar sig från omvärlden och andras lidande.
- I de flesta bilderna finns en ögonbindel med och det handlar om att det är dags att vakna upp och se vad som händer och inte bara strunta i det för att vi har det bra, säger Madeleine Andersson.
De engelska namnen ger bilderna ytterligare innebörd.
I "Sunshine vacation" syns en kvinna som blickar ut genom fönstret, där utsikten är utbytt mot den klassiska bilden av den vietnamesiska flickan Phan Thi Kim Phuc på flykt undan napalm.
- Det vi ser av Thailand, Vietnam och den delen av världen, är solen, men även där finns en historia och en framtid. Vi väljer vad vi ser, säger Simon Paulin.
Bilderna "Mindless deeds of mine", "But I have allready washed them" och "That sweet taste of sugar" innehåller alla händer och blod.
- Med dem vill vi symbolisera att vi har vårt eget och andras blod på händerna. Vi är skyldiga, säger Simon Paulin.
Inspirationen kommer delvis från Bibeln och profeten Hesekiels bok i Gamla testamentet. "Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, så hade han räddat sitt liv. Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand. Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun."
- Vi har alla ett ansvar för varandra, det är både en kristen och en mänsklig ståndpunkt, säger Simon Paulin.
Med hans fotografier som fond, dansar Madeleine Andersson svartklädd och barfota på den gamla brandstationens kalla betonggolv, koreografin är hennes egen.
- Dansen är som en förstärkning av bilderna, säger Madeleine Andersson.
I kväll ges ytterligare en föreställning, därefter hoppas Simon Paulin och Madeleine Andersson få ställa ut på fler ställen och även sälja bilderna.
- Vi kommer att sälja bilderna ganska dyrt och pengarna går direkt till barnhemmet Arteco i Zambia. Utställningen uppmanar till handling och då känns det bra att betraktaren kan göra något direkt, säger Simon Paulin.
Så jobbar vi med nyheter