Kyrkans ledning inser att man måste vara i tiden, samtidigt som människor behöver tryggheten och lugnet i ett kyrkorum, liksom kyrkans ritualer.
En poppigare kyrka har också noterats med konstutställningar i domkyrkan under senare år. Att ta vara på kyrkorummet för att ge besökare ett mervärde, en upptäckt, en överraskning.
De trogna gudstjänstbesökarna kan nog reagera på kulturen som ett intrång. Men de många som står utanför behöver lockas in för att också upptäcka kyrkans kärna, det kristna budskapet, liksom historiens och kulturens vingslag under valven.
Men poppigheten har sin gräns. Under utfrågningen ställdes endast en kulturfråga. Skulle ni kunna tänka er en hårdrockkonsert i kyrkan? Någon sa ja, någon svajade, men de två nu återstående, Sven-Bernhard Fast och Richard Wottle, svarade nej.
Det skulle jag också göra. Det finns gränser för vad kyrkorummet tål. En hårdrockkonsert kan man måhända ha i kyrkans hägn någon annanstans om unga själar behöver lockas.
En levande kyrka
Mera kultur än så blev det inte under de två utfrågningarna. Överraskande, eller? Tveklöst kan kulturen ta betydligt större plats än idag.
Konstutställningar bör fortsätta, gärna provocerande ibland, som visar att kyrkan bryr sig om vad som händer i samhället. Utställningen om mobbning (Via Dolorosa) var ett utmärkt exempel.
Musiken finns sedan gammalt. Men danskonsten borde kunna få en plats. Teatergrupper och film likaså.
Författarbesök och poesiuppläsningar. Varför inte ett samarbete med de tre internationella kulturcentra i Visby - Översättarcentrum, Tonsättarcentrum och BAC.
Den levande kyrka som man under stundom talar om kan bli levande just med kulturens hjälp.
Ta in världskulturen
En unik möjlighet i stiftet är SKUT-grenen. Här skulle kulturen kunna blomma. Att ta in världskultur genom utlandskyrkan. En flödande källa att ösa ur, förvisso.
En ny biskop kan ta för sig, för att därmed ytterligare hävda att SKUT skall stanna kvar i Visby stift. Varför inte också en kultursekreterare för SKUT?
Domkyrkoförsamlingen har en kultursekreterare som gör ett utmärkt jobb. Men kulturutbudet kan breddas för att göra kyrkan intressantare för var och en.
Många av kyrkans medlemmar behöver hjälp att kliva över tröskeln för att upptäcka ett magiskt rum. Betänk att antalet medlemmar i svenska kyrkan är dryga 6,3 miljoner. Men det oroar mig att kyrkan över lag ägnar mest tid åt de trogna gudstjänstbesökarna. Men alla de andra?
Vad tänker biskopskandidaterna, kyrkopolitiker och kyrkans ledning om kultur i kyrkan?