Det handlar om ett femtiotal personer och repetitionerna av musikalen "Allt eller inget" - och inte någon katastrof, meddelar en förväntansfull teaterchef.
Från att ha varit utspridda över en handfull repetitions- och tekniklokaler runt om i Visby dras nu det stora gänget samman i Flextronicshuset i Visby. Det gamla fabriksgolvet som fortfarande bär tydliga spår av industriproduktion blir teaterlokal, rekvisita- och kostymrum, sminkloge, och överallt står lådor, vagnar och dekormoduler som sammanbinds med kilometrar av kablar.
Om en knapp månad är det tänkt att det organiserade kaoset utmynnar i premiären för Länsteaterns och Gotlandsmusikens största satsning någonsin, i samarbete med Musikalkompaniet och ABF - musikalen "Allt eller inget" som bygger på filmen "The Full Monty", med betydelsen att det verkligen handlar om allt eller inget.
"Jäkligt kul"
Men det låter redan riktigt bra när skådespelarna repeterar några av sina låtar till nästan full sättning från "musikerburen", killarnas "Skräp", tjejernas "Kvinnans värld" och titellåten "Vi ger allt".
Högst upp i publikgradängen sitter scenografen Sören Brunes och myser. Det är första gången han fått frågan från Länsteatern, tidigare har han jobbat med Romateatern och Shakespeares "Stormen".
- Jäkligt kul att ha fått frågan och den här lokalen är ju helt fantastisk, säger sommargotlänningen Brunes som tidigare jobbat med teaterchef Monica Sparby på Unga Klara.
- Kommersiella teaterlokaler har ofta förlorat sin energi, men här finns en historia som jag följt i tidningarna, nedläggningarna av LM och Flextronics. Det utnyttjar jag nu i scenografin, säger han.
- Och så finns det en speciell estetik i en gammal fabrik, containrar och element, färgsättningen, golvet, dörrar och allt annat som vi återanvänder. Det är jättespännande, säger Sören Brunes som ändå använder ordet "stiliserad scenografi" om sin del i föreställningen.
Det senare handlar om begränsade resurser, avsaknad av en stor dekorverkstad och ett nytt sätt att tänka.
Soulkänsla med pop
Tre av skådespelarna Andreas Nilsson, Mats Sundberg och Janne Åström har nu börjat greppa musikalen.
- Det handlar inte bara om att sjunga och dansa, det handlar om ett spännande sammanhang, säger Andreas Nilsson.
- Hade det bara handlat om att strippa hade det varit enklare, menar Janne Åström som ser musikalen som ett socialreportage.
- ...att hitta en ny plats i tillvaron när den gamla rasat, fyller Mats Sundberg i.
De är alla eniga om att David Yazbek och Terrence McNally skapat en bra Broadway-musikal av filmen och att den nyskrivna musikalmusiken andas den soulkänsla som filmen var utrustad med.
- Kanske lite popigare, men här finns även finsnickrade ballader, menar Janne Åström.
Även Gotlandsmusikens musiker gillar det här sammanhanget.
- Alltid kul att göra saker tillsammans med Länsteatern, säger saxofonisten Jonny Lindström som också var med och gjorde "Ljus.Gullin".
Föreställning för kvinnor
Regissör Sofia Ahlin Schwanbom ser allmänt lycklig ut i sin roll.
- Det känns ungefär som vanligt, men det här är ju absolut det största jag gjort. Det är tur att jag känner så många i den här stora ensemblen, alla musikalungdomar och musikerna och att alla andra jobbar så professionellt, säger Sofia Ahlin Schwanbom.
Och så bekräftar hon att fyra av de planerade föreställningarna kommer att ges enbart för kvinnor.
Blir det annorlunda föreställningar dessa kvällar?
- Det kan inte bli så mycket annorlunda än en helt vanlig föreställning! Tanken är att ett tjejgäng ska kunna gå ut och ha en trevlig kväll tillsammans. Det är en allvarlig men rolig pjäs, det handlar mera om att hitta självkänsla - än att se killar ta av sig kläderna, säger Sofia Ahlin Schwanbom.