Uppmanar till kalkbrottsdebatt

I morgon öppnar ännu en utställning med avstamp i kalkbrytningskonflikten. Kalkbrott – födande eller förödande? har inte som mål att ta ställning, utan att presentera fakta.– Vi vill uppmana till att debattera och ta ställning, säger Sara Eliason, naturintendent på Gotlands Museum.

Sara Eliason, naturintendent och verksamhetschef på Gotlands museum, vill uppmana besökarna till att debattera och ta ställning i kalkbrytningsfrågan.

Sara Eliason, naturintendent och verksamhetschef på Gotlands museum, vill uppmana besökarna till att debattera och ta ställning i kalkbrytningsfrågan.

Foto: Krister Nordin

Kultur och Nöje2012-12-11 14:58

Att utställningen öppnar just nu är naturligtvis ingen tillfällighet. Konstmuseet har en fotoutställning som fokuserar på konflikten i Ojnareskogen och Länsteatern har en föreställning om samma ämne.

Sara Eliason förklarar att museet sällan kan haka på riktigt aktuella ämnen eftersom en utställning oftast kräver lång framförhållning. Den här gången fanns dock mycket av materialet färdigt och undanstoppat. En utställning med samma namn och med en del användbart material sattes upp redan 2006.

– Vi känner att vi vill ta tag i frågor som är lite mer aktuella än vi brukar, säger Sara Eliason.

Utställningen redogör dels för de kalkbrott och företag som varit aktuella sedan 1970-talet. Idag är det Nordkalk som är på tapeten, men även Cementa, TEG AB och Svenska Mineral finns representerade i utställningen. Det mesta av faktaunderlaget är detsamma som 2006, även om det uppdaterats med de senare årens utveckling.

Sara Eliason påpekar att syftet är att ge besökaren fakta och underlag för att kunna bilda sig en egen uppfattning och på en vägg sitter en tom anslagstavla där folk kan lämna sina åsikter.

– Jag hoppas verkligen att folk kommer att använda den.

En stor del av utställningen består också av tidningsurklipp från olika konflikter genom åren. På 1970-talet var det exempelvis en het debatt, i klass med dagens Ojnare-debatt, kring Cementas brott i File hajdar i Fleringe. Även då var det vattnet som stod i fokus och det talades mycket om risken att Tingstäde träsk skulle torrläggas. Debatten spred sig till riksmedierna och det hela slutade med att Cementa fick bryta. Idag är brotten på cirka 50 hektar.

– Det är svårt att göra en utställning utan att ta ställning i sak, säger Sara Eliason som påpekar att hon valt att inte citera kalkindustrin eller miljörörelsen, utan byggt mycket på citat och värderingar från olika myndigheter.

– De får komma till tals ändå i tidningsartiklarna, tillägger hon.

Som så många andra redan konstaterat så finns inget enkelt rätt och fel i frågan om kalkbrytning. Kartorna i utställningen visar konflikten mellan olika riksintressen, skyddsvärd natur och kalkbrytning. Det är många företag och brott som är aktuella och flera företag har flera ansökningar om utökad brytning i framtiden.

– Därför anser många att man måste ta ett samlat grepp om kalkbrytningen. Hur mycket kan vi bryta innan vi brutit för mycket? säger Sara Eliason.

Olika värden och hur vi värderar kalken, vattnet och naturen är något som tas upp i utställningen. Ett exempel på olika värden är att ett ton oförädlad kalksten är värt cirka 50-60 kronor, medan det i förädlad form kan vara värt cirka 23 000 kronor.

– Vi kanske ska bryta kalkstenen, men ta hand om den bättre? säger Sara Eliason.

Utställningen pågår från den 12 december till och med den 31 mars 2013 på Fornsalen. I sommar kommer delar av utställningen att visas på Bläse kalkbruksmuseum.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!