Veronica Brovall, Erik Bünger och Emil Holmer arbetar med helt olika uttrycksformer men har ända flera likheter med varandra. De tillhör samma svenska konstnärgeneration runt 35-årsstrecket, utbildade sig samtidigt och flyttade till konstmetropolen Berlin för cirka åtta år sedan och har alla hela världen som arbetsfält.
Trots sina olika uttrycksformer har de ändå det gemensamt att de bryter gamla strukturer med sina skulpturer, sitt måleri och sina konstmusikvideoverk.
Veronica Brovall vill undersöka det som finns under ytan med sina skulpturer tillverkade av asfaltpapper i kombination med andra material som bryter strukturen av den glatta, hårda, nedsmälta asfalten.
Hon vill sätta fokus på det man egentligen inte ser, som det nya synliga resultatet av en rotvälta ute i skogen där rotsystemet plötsligt uppenbarar sig i full frihet.
Hennes verk står som autonoma symboler där inre strukturer sätts i relation till kroppen, som i den stora skulpturen "Day, night, urzeit" som verkar huggen direkt ur urberget och urtiden, men där insidan består av ett segment med kroppslig form beklädd med mjuka fågelfjädrar.
Tänjer gränserna
Emil Holmers målningar fungerar som visuella anakronismer där han ger måleriet sin helt egna verklighet. Han bryter upp bilden och förståelsen för att ställa frågan: vad är bilden?
För att få sina målningar att kommunicera med betraktaren tänjer han på gränserna till det man kan läsa ut av varje enskild målning.
Han är inte ute efter att skapa en harmonisk upplevelse av målningarna, snarare en störning som får bilden att beröra.
Erik Büngers ingång i konstvärlden gick genom musiken, bland annat på Tonsättarskolan i Visby innan han avslutade musikhögskolan som utbytesstudent i Berlin.
Hans videoverk ligger i gränslandet mellan musik, konst, språk, filosofi och sociologi och antar formen av videoföreläsningar där han ibland interagerar ihop med sina verk i ett slags performance.
Detta kommer att ske vid invigningen i kväll med hans verk "The Third Man".
För Erik Bünger fungerar musik som ett immunt virus, en musikalisk upplevelse stannar kvar i huvudet för alltid och i hans fall fungerar det så med "Harry Lime´s team", Anton Karas ledmotiv till filmen "Den tredje mannen", där filmen förstärker den musikaliska bilden.
Träd, sand och hav
Birger Svanteson har under många år ständigt besökt Gotska sandön med sin kamera och fascinerats av trädens, sandens och vattnets föränderliga former.
Från den lilla oansenliga grenen på marken vars form kan tolkas symboliskt till vattnets inverkan på sanden och stränderna.
Här har han skapat fotografiska tolkningar, en slags längtan men också förståelse för naturens enorma krafter.
Alla utställningarna kan ses till och med 25 september.