Ulrika Pontén, dotter till Barbro och Hugo Karlsson vars samlingar nu förvaltas och ställs ut av Fårö hembygdsmuseum på Bergmancentret, tog sig först det Fåröklingande släktnamnet Werkelin.
Mölnor och Mölnor backe på Fårö har under långa tider varit hennes hem innan hon gifte sig och fick namnet Pontén.
Ulrika har också varit aktiv som sångerska och spelat in musik på skiva tills hon drabbades av sjukdom som skjutit upp den karriären några år. I går inledde hon ännu en karriär, denna gång som kulturens beskyddare på sitt älskade Fårö, genom att överlämna ett unikt och makalöst historiskt dokument till Fårö Hembygdsförening - Folke Lövgrens handgjorda "Beskrivning av Fårö socken", en bok på cirka 600 sidor som Folke under tre år på 1920-talet skapades som ett skolarbete.
Slumpens skördar
Det är alltså slumpens skördar som ännu en gång firat kulturella triumfer på Fårö, och så här har det gått till:
Ulrika Pontén arbetar sedan några år inom hemtjänsten i Nyköping och en av de hon ofta besöker i tjänsten är den nu 103-årige och före detta folkskoleläraren Folke Lövgren. Under en diskussion om fruktinköp råkade Ulrika berätta om fruktbilen och de härliga persikorna hemma på Fårö.
Folke berättar då om sina somrar på Fårö under senare delen av 1920-talet. Han gick på lärarseminariet och hade för att få bättre betyg fått i uppgift att skriva en hembygdsbok, och det blev Fårö som han lärt känna under en cykelsommar på Gotland.
Överlämnade boken
Han hade nämligen fått så enormt fin kontakt med Skomakar-Janne, en av Fårös profiler, som berättat för Folke om Fårö förr och då och han hade lär känna hans son Axel Olsson vid Mölnor där han också fick bo.
Att det var i granngården till det ställe där Ulrika delvis växt upp gör ju inte den här solskenshistorien sämre.
När Ulrika i går på Folke Lövgrens begäran överlämnade den tjocka och tunga boken, sprängfylld med fakta om Fårö från förr, till hembygdsföreningsordförande Agneta Söderdahl, fanns även Folke Lövgren med på telefon från hemmet i Nyköping och berättade en del om bokens tillkomst.
Om hur en Söderkis från Hornsgatan kunde bli så inspirerad av en liten ö bortom allfarvägen.
Han berättade att det hade en hel del att göra med biologiläraren på Södra Latin, allmänt kallad "Svarte Satan", som skickat ut Folke och hans kompis Sigge på en sommarcykeltur till Gotland för att samla in växter till ett herbarium.
- I Gammelgarn hittade vi bland annat en målning i kyrkan som var på pricken lik vår biologilärare, berättade en klartänkt 103-åring via mobilen.
Här hör boken hemma
Men det var under de tre åren på lärarseminariet, 1927-29, som han arbetade med boken om Fårö.
- Det är roligt att den nu kommit dit där den egentligen hör hemma, även den psalmbok som jag ärvde av Johan "Skomakar-Janne" Olsson.
Ulrika visar upp psalmboken med den inklistrade lappen på baksidespärmen - "Denna bok tillhör Folke Lövgren efter min död".
Folke Lövgren har aldrig haft någon ambition att denna enda handgjorda bok som han själv låtit binda in skulle tryckas för eftervärlden.
Den diskussionen startade troligen i går kväll då Agneta Söderdahl tog med sig gåvan till Hembygdsföreningens årsmöte.
Kanske kan detta bli ett kommande projekt för Fårö Publiceringsfond att ta tag i, kanske också beroende på hur unika uppgifterna på de cirka 600 sidorna med text och illustrationer är.
Imponerande arbete
Vid en första anblick så är det ett imponerande arbete som här utförts och boken handlar om det mesta som rör Fårö.
Här finns kapitel och avdelningar om befolkningen och språket, ordspråk och egenheter, geologin och floran, ja allt som dagens sockenböcker innehåller, bara det att den är skriven så många år för alla de andra.
Till bokens förtjänster hör också Folke Lövgrens många fotografier även om många personuppgifter saknar, teckningar och akvareller, för att inte tala om alla handkolorerade kartor.
Ett unikt dokument har äntligen hittat hem, allt tack vare de härliga persikorna man kunde köpa av fruktbilen på Fårö.