Summan kummar me sol.
Sommarn kommer med sol.
Soli gynnar hälle.
Solen börjar dala.
Se där: Två citat ur visor som ofta sjungs. Den första har Allan Nilsson som upphovsman; den andra Gustaf Larsson. Det gemensamma ordet är solen. Och nu skall vi titta lite närmare på denna vår närmaste stjärna med gutniska ögon.
Soli heter hon i bestämd form. Solen är alltså en hon på gutamål. Femininum således. Så tycker tyskan också att det skall vara för det heter ju die Sonne. Men franskan och spanskan tycker däremot att solen är en han. Nja, vi vill nog gärna tänka Moder sol.
Eftersom solen alltid finns där, inte alltid synlig men ändå närvarande, och alltid återkommer när det är dags för en ny dag så finns det förstås mycket att säga om henne.
De jär klart sum soli kan man säga om något som är lätt att förstå. Solklart.
Soli rinnar upp så raud i dag, de modar stårm. Så har det sagts förr och det betyder att om solen är speciellt röd vid uppgången så förebådar detta storm. Smhi tror väl knappast på detta, men ibland kan man undra vad dom tror på. Det är ju inte alltid deras förutsägelser stämmer så bra om vi ska uttrycka oss snällt.
Iakttagelser av solen ger oss fler möjligheter att spå väder.
Soli har gat u vade ei moln hail dagen, sått de bleir snart nedarbörd.
Om solen vadar omkring i moln länge så är det risk för regn eller annan form av nederbörd.
Gutamålet har ett eget sätt att beskriva solens förflyttning. Eller skenbara förflyttning om vi skall vara korrekta, det är ju jordens snurrande som är orsaken till att vi ser solen flytta sig.
Men på gutamål går solen inte, nej, soli rinnar. Åtminstone på morgonen och kvällen. Hon rinner både upp och ner.
När soli rinnar ner ei moln så haitar de att ha gar i bänk.
Bänk kan då närmast översättas med molnbank. Och när detta sker så vet man:
Soli gar i bänk u i mårgå far vör stänk.
Det blir regn.
Ett mycket bra och uttrycksfullt gutamålsord, väl värt att exportera till svenskan, är soleld. Skall man beskriva tillståndet på svenska måste man säga ungefär ”stark smärtsam solbränna”. Varför detta när man kan säga soleld?
Enligt Gutamålsgildes allnakku har Soleldns dag nyligen varit. Den inföll 13 juni. Märkte ni det?
Lite problematiskt kan det bli om en gute med användande av gamla ord pratar om solbräun. Det naturliga är att tro att han (eller hon förstås) pratar om någon som blivit brun tack vare solbadande eller annat vistande i solskenet. Men så är det icke.
Med solbräun menar man en solrand i vattnet. Bräun är nog samma ord som bryn. Det finns eisbräun, sandbräun u skogsbräun.
Solmärke till sist. Vad är det? I sägnerna om Valdemar Atterdags brandskattning av Visby berättas att de av danskarna framställda karen på torget skulle fyllas med värdefullt gods inom ”tre solmärken”.
I ordbok över Laumålet finns ordet solmärke och det förklaras med att man i fönsterkarmen i en del hem för en seksti sjutti ar sen hade ristat in ett märke. När skuggan från fönsterposten kom till detta märke stod solen i söder och klockan var 12. Det var ju bra att veta när man inte hade någon annan klocka.
”Inom tre solmärken” torde betyda inom tre dagar. Tror jag.
Att sen brandskattnignen av Visby aldrig ägde rum är ju en annan historia.