Ulf Palmenfelt guidar till gotländska spökplatser
Boken utkommer när sommaren är som ljusast. Men enligt Ulf Palmenfelt görs en spökutflykt bäst i mörker, kanske en kulen novembernatt när fullmånen lyser. I månens sken kommer, enligt Ulf Palmenfelt, även en signatur i boken att framträda. Författarens dedikation i boken är nämligen skriven med osynligt bläck som bara framträder när fullmånen lyser.
- Den här boken kan förlänga turistsäsongen. Man kan lansera utflykterna som "after ghost", föreslår Ulf Palmenfelt.
Lämplig utrustning vid en sådan utflykt är ett par liar. Av berättelserna i "Spökplatser på Gotland" förstår man att korslagda liar är oslagbar utrustning som håller spöken på avstånd mycket bättre än både vitlök och träpålar.
Ulf Palmenfelt skrev redan på 1970-talet studiehandledningen "Gotländska folksägner", som ambitiöst och pedagogiskt berättade om gotländska väsen. Men den här gången går det lustfyllda före det pedagogiska.
- Jag har inte gjort något vetenskapligt urval den här gången, utan valt berättelser som är starka. Jag ville återberätta dem för att inspirera folk att besöka platserna, säger Ulf Palmenfelt.
- Idén till boken kommer ursprungligen från en serie radioprogram som jag gjorde tillsammans med Lennart Bergh i början på 90-talet. Vi åkte runt och berättade om en rad spökplatser, berättar Ulf Palmenfelt.
Vill man veta mer om det bondesamhälle sägnerna berättades i, och vilken betydelse de hade, får man leta på annat håll.
- Man kan förslagsvis anmäla sig till en kurs i etnologi på högskolan om man vill veta mer, säger Ulf Palmenfelt som är professor i etnologi vid Högskolan på Gotland.
Bland gotländska väsen finns två kändisar - Takstainarn och Hoburgsgubben. Båda finns med i "Spökplatser på Gotland", som även berättar om Marteboljuset, Fjälebysen, Digerrörsgubben och många andra.
Boken är geografiskt upplagd. Första anhalten är Norsholmen på Fårö, där man ibland kan se en femårig pojke spöka. Han begravdes levande i ett försök att blidka digerdöden. Sedan får man bland annat möta benrangel på kyrkogårdar, pigor som gjort sig olyckliga genom att först bli gravida och sedan döda sina barn, gastar på Lojsta hed och fantastiska guldskatter som väntar på att bli uppgrävda. Slutligen hamnar läsaren i Sundre och en av sägnerna om Hoburgsgubben.
Den vanligaste gengångaren på Gotland är förstås bysen. Ulf Palmenfelt känner till 46 namngivna bysar från 31 socknar, men det finns säkert fler.
- Bysen är unik för Gotland. Hos honom samlas många av de egenskaper som på andra håll är spridda på fler gengångare, säger Ulf Palmenfelt och tillägger:
- Di sma undar jårdi däremot, har sin motsvarighet i vättarna och liknande väsen på fastlandet.
Flera av berättelserna nedtecknades av Per Arvid Säve på 1800-talet. En del har Ulf Palmenfelt själv nedtecknat, efter det att han under 1970-talet åkte runt ön för att spela in äldres berättelser. Och än är det inte för sent att nedteckna gamla sägner.
- I våras träffade jag äldre vid ett möte i Fröjel, och fick höra historier som jag inte kände till, berättar Ulf Palmenfelt.
GA tog med Ulf Palmenfelt till en av bokens spökplatser - källaren i Langeska huset på Strandgatan i Visby. Enligt Ulf Palmenfelt var det där som Oden bodde när han härjade i Visby under 1800-talet. Man kunde då få se honom svartklädd köra med häst och vagn längs Strandgatan så att gnistorna sprutade om gatstenarna. En fru Bolin fick missfall när hon fick se Odens elaka öga och grin.
Själv säger sig Ulf Palmenfelt ha haft en av de starkaste upplevelserna när han bland Ragus alla dödskallar i Langeska husets källare hittade ett par enormt stora kraghandskar - och vågade pröva en. Det måste ha varit Odens handskar.
Många år har gått sedan det besöket. När vi besöker källaren är den upprustad, dödskallarna borta och kraghandskarna likaså. Langeska husets källare såg nu så modern ut, att Ulf Palmenfelt vågade sig på att förklara fastigheten för spökfri. (Det kan för övrigt vara lämpligt just nu, eftersom huset är ute till försäljning.)
Men, just när huset förklarats spökfritt drog molnen ihop sig över Visby och regnet började falla. Kanske bäst att lämna med en brasklapp... Enligt Länsmuseets vaktmästare finns benresterna från källaren i Langeska huset numera på Länsmuseets vindsvåning. Kanske Oden följde med?
Ulf Palmenfelt har flera bokprojekt på gång. Han är redaktör för den samling roliga historier som Nya Söndagsnisse Strix och Arla samlat in. Boken utkommer lagom till höstens bokmässa i Göteborg.
Nästa år kommer en ny bok med Bellman-vitsar. Det är snart tjugo år sedan den förra, "Det var en tysk, en fransk och Bellman", gavs ut.
- Det tillkommer nya historier i den genren, så Bellman lever i högsta grad, säger Ulf Palmenfelt.
Det återstår att se om någon av de nyare böckerna överträffar Ulf Palmenfelts storsäljare, "Osedliga historier" från 1986. Boken har kommit ut i två upplagor och tryckts i 130 000 exemplar.
Så jobbar vi med nyheter