Två finsk-ugriska författare möts på Översättarcentret

En äldre och en yngre, en lite kraftigare och en mycket späd, en man och en kvinna, men de är två författare som verkar trivas med varandra och vistelsen på Centret i Visby.
Deras modersmål är av samma språkgren, men de förstår inte varandra. Och trots att språken är släkt, så stavas estniskan med vårt latinska alfabet, medan udmurdiskan skrivs med det ryska kyrilliska alfabetet förstärkt med olika typer av grafiska tecken som inte finns i ryskan.
Kommunikationen dem emellan sker på ryska, ett språk de lärt sig under skolgången och som de båda naturligtvis behärskar som sitt andra modersmål.
*
Arvo Valton föddes 1935 i Märjamaa några mil söder om Tallinn, men familjen sveptes med under den stora deportationen vid slutet av 1940-talet. Fadern först, sedan Arvo tillsammans med mor och bror till Novosibirsk-regionen i Sibirien. Modern arbetade på tegelbruk och Arvo fick gå i rysk skola. Innan familjen återvände till Tallinn 1954 blev det också några år allra längst borta i Sibirien.
Det var så kallt där att luften man andades ut frös och föll till marken, minns Arvo som i Tallinn utbildade sig till ingenjör samtidigt som han skrev dikter och noveller.
Skrivandet förde honom till Filminstitutet i Moskva där han utbildade sig till dramaturg och han har jobbat som både ingenjör och dramaturg innan han blev frilansande författare. Under några år i början av 1990-talet satt han i Estlands parlament, först som partilös och en folkets man, sedan för partiet Propatria (För fosterlandet).
*
Under Nadjas uppväxt och skoltid fanns ingen undervisning på modersmålet udmurdiska. Språket hade samma status som samiskan under 1900-talets första hälft, det existerade inte i byråkraternas värld.
För den ovane ser udmurdiska ut som ryska, men när man ser närmare på bokstäverna finns det prickar och accenter lite här och där.
Men nu finns det undervisning i språket och folkgruppen värnar sin kultur även om de är färre än en miljon sammantaget.
Den lilla folkgruppen lever ganska sammanhållet i den forna autonoma republiken Udmurtien i den europeiska delen av Ural som numera också befolkas av ungefär lika många ryssar.
Nadja arbetar som filolog, textforskare, vid Nationalbiblioteket i Udmurtien och hon hyser inte bara kärlek till orden, hon värnar det egna språket och översätter andra författare till udmurdiska. Förutom Arvo Valton också den estniske författaren Karl Ristikivi som sedan 40-talet bodde och verkade i Uppsala fram till sin död 1975. Han var kanske den främste av den generationens estniska författare.
*
På översättarcentret pågår alltså ett unikt språkligt projekt mellan två av de finsk-urgiska språken. Arvo översätter udmurdisk poesi till estniska och Nadja översätter Arvos estniska texter.
Hittills har en volym utkommit med en presentation av Arvos författarskap. Boken innehåller dikter, noveller och en del miniatyrer. Den kommande boken blir en novellsamling med blandad kompott.
Det blir en blandning av sociala teman, samhällsfrågor, vardagsrealism uppblandad med absurditeter och så naturligtvis en del kärlek, säger Arvo.
Arvo Valton har gått sin egen väg i författarskapet. Men en sak har han gemensamt med sina jämåriga estniska författare, att mellan raderna väva in den samhällskritik som inte gick att skriva med journalistiska verktyg under sovjettiden.
Numera har det åter blivit pressens uppgift och i mitt författarskap har jag istället tagit upp kampen mot de nyrika och penningens diktat, berättar Arvo.
*
Som författare har han genomgått flera faser, från början en realist som gick mot självref-lekterande och ganska absurda historier. Han förlade sina handlingar till drömmens och fanasins värld, men är numera på väg tillbaka till en "begrundande realism".
Men jag använder alltid surrealistiska inslag för att kunna betrakta verkligheten också från andra vinklar, säger han.
Under tjugo-trettio år tillhörde han författarna som alltid fick positiv kritik, men sedan 1990-talet har kritikerna tystnat i Estland.
Inte ens den nya generationen hörs och läsandet har stannat av. Precis som i Sverige är det även i Estland en majoritet av befolkningen som aldrig läser prosa.
På torsdag kväll anordnar Översättarcent-ret en författarkväll med läsning. Arvo Valton kommer då att berätta om den finsk-ugriska litteraturen. Det finns ett tiotal språk varav finska, ungerska och estniska är de största och udmurdiska naturligtvis tillhör de minsta.
Jag kommer att berätta om hur vi håller kontakt och om det nya utbytet och översättningarna.
Arvo kommer också att läsa en del dikter på estniska, alla översätts också genom cent-rets försorg till svenska.
*
Även Nadja kommer att läsa dikter på udmurdiska.
Och så kommer jag att ta på mig min udmurdiska dräkt, ett slags folkdräkt med många starka, röda färger, avslöjar Nadja Ptshelovodova.
Dikterna hämtar hon från sin egen verklighet i landet och så blir det naturligtvis en hel del om kärleken.
Vid författaraftonen kommer ytterligare två författare att delta, norska Inger Bråtveit och slovenskan Marusa Krese.
Inger Bråtveit blev i Norge uppmärksammad som årets debutant 2002 med sin roman "Mun mot en frusen fjord". Inger som numera bor i Bergen arbetar även som journalist.
Marusa Krese från Ljubljana är numera bosatt i Berlin och har tidigare besökt centret i Visby, hon blev så förtjust att hon nu också spelar in ljud från Gotland för den tyska radion. Hon har vid sidan av sitt arbete på radion skrivit flera böcker, både prosa, dramatik och poesi.