Trovärdig och varsam skildring
Och visst går det att applicera de filosofiska raderna på "De tre aporna".
Här blandas mottona och aporna med varandra, hej vilt. En far, en mor och en son som till formen lever ett vanligt familjeliv överträffar nästan varandra i att inte se, inte höra och inte säga vare sig ont eller gott.
I bakgrunden finns en mordhistoria som fadern tar på sig skulden för, på uppmaning av sin chef, och det är härifrån, samt från en förlorad son i historien, allt utgår. Inget blir sagt, allt blir konstigt och livet för alla tre slås i spillror.
När det gäller fadern, Eyüp, och sonen, Ismail, sköter regissören och manusförfattaren Nuri Bilge Ceylan karaktärsskildringen med varsam och trovärdig hand.
Eyüps förtvivlan när han inser att något, han vet inte vad, inte står rätt till med hustruns trohet (hon har i själva verket en affär med hans chef) och Ismails kräkattack på en tågstation naglar sig fast i medvetandet timmar efter filmduken slocknat.
Men huvudet på spiken när det gäller två av tre karaktärer räcker inte. Ceylan anstränger sig inte särdeles mycket för att teckna ett hållbart kvinnoporträtt, och mamman, Hacer, lämnar det föga trovärdiga intrycket av att vara, kort och gott, ett offer.
kerstin.magnusson@ttspektra.se
Så jobbar vi med nyheter