Känn ingen anledning att slå dig för pannan. Enligt Bläse kalkbruksmuseums ordförande Sixten Björklund känner de flesta inte till kalkens användningsområde. Visste du att kalk används som svavelneutraliserande ämne inom stålverksindustrin? Eller att det används som blekmedel till papper och att det renar sockret som vi häller i kaffet? På Bläse kalkbruksmuseum finns mycket att lära.
Explosivt
I galleriet jobbar konstnären och guiden Ove Patersson. Under en guidad tur med Ove hinner du skapa dig en detaljerad bild av hur kalkbruket fungerade under sina guldår. Han berättar livligt om processen vid släckning av kalk, hur kalkugnarna fungerade och om vågmästaren som vägde den osläckta kalken innan den skeppades iväg. En segling som allt för ofta innebar allt för stora risker.
- När bränd, osläckt kalk kommer i direkt kontakt med vatten blir den explosiv, säger Ove. Det resulterade i att många lastskepp exploderade och försvann ned i havet med både män och kalksten. Till slut tröttnade köpmännen på att vänta på uteblivna leveranser och byggde istället egna ugnar. Obränd kalk blev därför allt vanligare att skeppa iväg. Det resulterade i att ugnar släcktes ned och arbetstillfällen gick förlorade.
På Bläse kalkbruk släcktes den sista ugnen 1946 och 1954 lades bruket ner. I slutet av 80-talet öppnades Bläse kalkbruksmuseum.
I dag används lokalerna till en rad olika evenemang. I galleriet hänger utställningar av olika konstnärer varje vecka. I caféet hålls konserter med kända artister som Rikard Wolff och Theresa Andersson och i museet skildras Gotlands stenindustri. Längs med museets väggar hänger en rad bilder på ugnsarbetare genom tiderna.
- De såg ut som pepparkakor, säger Ove.
- Alldeles bruna i ansiktet av det brända kalket. Det var självklart ett tungt jobb med många kläm- och brännskador. Under vinterhalvåret höll bruket stängt, då jobbade mannarna i fiskelägret istället. Det var av största vikt för att undvika skador att männen fick vila sina kroppar.
Exotiskt kalkbrott
Järnvägen mellan brottet och bruket skrotades under 70-talet men är sedan 1991 tillbakalagd på exakt samma sträcka. Stentågets vagnar och lok kommer senast från Furillens kalkstensbrott.
- Det här loket har varit med om en hel del, säger lokföraren Peter Grankvist och klappar på chassit. Det ägdes av den tyska armen under andra världskriget och användes som reservplan under Tungt vattenoperationen i Norge. Preparerad med dynamit placerades det under en bro, redo att smälla av ifall huvudplanen inte skulle gå i lås. Loket förblev intakt men dynamiten glömdes bort, så när Furillen köpte loket stod de där med näsan över en handfull med explosivt ämne. Det var ju något vanskligt, skrattar Peter.
I dag är loket fritt från dynamit och används för en häftig tur ner till det vattenfyllda kalkbrottet. En gammal fallfärdig pumpstation står kvar under vatten. Vid brytningen av kalk användes flera vattenpumpar och en avrinningsanordning för att forsla bort grundvatten och regn.
- Kalkbrottet är imponerande, säger Peter Grankvist. Vattnet är glasklart och bra mycket varmare än i sjön. Här finns både öring och abborre inplanterat.