GOTLAND/EUROPA Det handlar om musik och texter att relatera till för en tonåring. Därför åker Tilde Bofride Lytholm Europa runt för att se – och träffa – popstjärnan Shawn Mendes. I dag handlar Du&jag-uppslaget om fans.
Det som började med att en kompis för fyra år sedan spelade upp en låt från Shawn Mendes debutskiva ”Handwritten” har resulterat i att Tilde bara nu i vår sett elva konserter i åtta länder.
– Han är bara så bra, säger hon. Ärliga texter om att vara tonåring med allt vad det innebär, han är en vanlig människa trots att han har miljoner följare, säger hon.
Det är helt nya världar som öppnats för Tilde, som går handel- och administration på Wisbygymnasiet och just nu ser fram mot att ta studenten.
Dels den geografiska, att på egen hand ta sig mellan konsertarenorna i Europa.
Och dels den sociala, att genom Shawn Mendes-intresset ha fått vänner över hela jordklotet.
Som medlem i diverse forum i sociala medier har Tilde kontakt med likasinnade i Nederländerna, Tyskland, England, USA, Australien och...ja, hela världen!
Även stjärnan själv är aktiv på bland annat twitter och konverserar på så sätt med sina fans.
– Han verkar väldigt mån om oss som gillar hans musik, det är det som är så fint, säger Tilde.
Och hon vet. För de har träffats, vid ett flertal tillfällen, faktiskt. Pratat några ord, utbytt någon kram ty han känner igen den publik som följer turnén från stad till stad.
Shawn Mendes, 20, är född i Toronto, Kanada, och slog 2014 igenom med debutsingeln ”Life of the Party” som hamnade i topp på Itunes topplista. Han har nu givit ut sex album, legat etta i ”hela världen” och befinner sig för närvarande på världsturnén ”Shawn Mendes: The Tour”.
Att vara ett fan är att leva med sin idol, följa varje steg, lyssna på alla låtar, se konsert-klipp på Youtube, analysera varje text.
Förr i tiden, innan de sociala medierna, följde man sin artist i ensamhet på sin kammare. Kom hem med en ny singel eller LP och lyssnade andäktigt, med lite tur kom möjligheten att se idolen live.
Samtidigt var det, för oss som var med ”förr”, lite spännande att vederbörande var så hemlig, omgiven av mystik, nästan. Fanns de verkligen på riktigt, det där stjärnorna?
Tilde lever med Shawn Mendes. Inte så att hon är besatt, men hon har en textrad tatuerad på armen och läggar alla sparade och intjänade pengar på musiken.
Första konserten hon såg var på Gröna Lund den 18 september 2015. Det var gratis entré och Tilde sov, tillsammans med några kompisar, utanför entrén för att få bra platser. Sedan dess har det blivit 15-20 konsertbesök.
Bara under våren har hon haft ett digert schema:
• Amsterdam (två konserter), Antwerpen, Berlin, Oslo, Stockholm, Köpenhamn, allt i en följd i tidig mars med tåg, flyg och billiga hotell.
• Tauron Arena i Krakow 2 april, fram och tillbaka.
• Och nu senast, under påsklovet, tre konserter i London på The O2 Arena.
– Det är sån känsla att vara inne i arenan, 1000-tals människor man inte känner men som man ändå känner, på något sätt, för att alla kan relatera till hans låtar.
Men hur är det då att vara denne artist som fansen följer? Jag tänker att Mattias Bärjed (runda bilden) borde ju veta! Så jag slår en signal.
Mattias , Visbyboende sedan drygt fem år, var fram till bandets upplösning 2012 gitarrist i världsturnerande rockbandet The Soundtrack of our Lives och har sedan dess ingått i ännu hårdare The Refused.
Med Refused bär det för övrigt, tillsammans med The Hives, av på USA-turne i mitten av maj, åtta gig på nio dagar i städer som Philadelphia, Chicago, S:t Louis och Las Vegas.
Knappast samma genre som Shawn Mendes, men ändå. Som rockstjärna har Mattias erfarenhet av att ha fans i hälarna, på gott och ont.
Men mest gott, säger han:
– Efter ett tag började man känna igen folk som stod längst fram, flera av dem blev faktiskt vänner med tiden. Genuint musikintresserade människor, en av dem kom sedan att sköta Soundtracks svenska fan-club.
Men det finns förstås avigsidor, gränslösa personer som Mattias försökte hålla distansen till. Folk som kom med gåvor, allehanda förslag och helt enkelt inte kände var gränsen till det privata gick.
– Det kom, och kommer fortfarande ibland, massor av frågor om allt möjligt. Så länge det handlar om musiken är det okej, vilken utrustning vi använder och sådana grejer. Men de som helt enkelt är ”för mycket” gäller det att hålla på avstånd, säger han.
Ja, jo...men ändå, att ha fans som besöker konsert efter konsert, det måste ge en boost i någon mån?
– Absolut. Att musiken betyder något för människor, att man kanske bidragit till att hjälpa någon...det är ju oerhört stort.
Länge var politiker och kungligheter de mest firade personerna i samhället men i slutet av 1800-talet fick de konkurrens av skådespelare, musiker och underhållare. Strax efter förra sekelskiftet ledde filmens genombrott till en mer intensiv dyrkan, skriver musikjournalisten Fredrik Strage på talarforum.se.
Utvecklingen har fortsatt till våra dagar när idolerna twittrar och instagrammar sitt privatliv och skapar en illusion av intimitet.
– De flesta av oss vet mer om makarna Beckhams äktenskap än om våra morföräldrars, menar Fredrik Strage, som även skrivit en bok om ämnet, ”Fans”.
I den konstaterar han, efter att ha studerat pojkbandet Westlife, att gemenskapen bland fansen inte sällan var viktigare än föremålet för deras idoldyrkan, alltså själva bandet. De var helt enkelt ett gäng som hade kul tillsammans.
Lite långsökt sätter han, vid en intervju med Svenska Yle, ett likhetstecken med en annan anhängarskara: fotbollshuliganerna.
– Jag tycker pojkbandfansen påminner om dem. De träffas på en match för att slåss. Gemenskapen, aktiviteten och hysterin är det viktiga. Man vill åt den hysteriska livekänslan, när slagsmålet är över är allting okej igen, säger han.
Den som tyckte att fansen till allehanda stjärnor synts hysteriska då de väntat utanför Grand Hotell i Stockholm när Springsteen eller Stones är på besök skulle ha stått på samma plats den 23 september 1885.
Eller kanske inte.
Då sjöng sopranen, den smålandsfödda internationella operavirtuosen Kristina Nilsson, från hotellets balkong vilket skapade sådant tumult i folkmassan så att 20 personer faktiskt dog.
Trängselolyckor i samband med konserter har skett ett antal gånger efter det; Gyllene Tider, Courtney Loves band Hole och Pearl Jam är band som drabbats.
Att ha dedikerade fans kan vara bra till en viss gräns, har det visat sig. Dess monumentala besatthet kom, på sätt och vis, att knäcka självaste The Beatles. Åtminstone var det de tjutande fan-skarorna som fick bandet att sluta uppträda live, de kunde helt enkelt inte höra vad de själva spelade och sjöng. Tumultet blev ett eget begrepp; Beatlemania.
På vissa håll är det fansen som får namn, ”Deadheads” kallas de som följer amerikanska bandet The Grateful Dead och svenske artisten Anders F Rönnblom har sina ”F-Heads”.
Vad de som diggade Chuck Berry kallades är oklart, men att ”Chucken” fick en svensk kompis avslöjades nyligen i P1-dokumentären ”Chuck och jag”.
Thomas Einarsson i Ljungby var bara tio när han fastnade för ”Johnny B. Goode” och de andra dängorna, fyrtio år senare höll han tal på Chuck Berrys begravning i USA, en närmast osannolik vänskap.
Att vara ett fan är inte nödvändigtvis kopplat till musik, många idrottsklubbar har sina lojala supporters. För vissa innebär det ett livslångt lidande då en del lag aldrig når särskild framgång.
Gotländske musikanten Janne Bertholdsson håller stenhårt på Tottenham. Det är kopplat till musik, gruppen Dave Clark 5 höll på ”Spurs”, som laget kallas, och mer än så behövs ibland inte.
Och punkiga Ebba Grön var en riktig häxkittel; ”Vi hade en blond basist som höll på Gnaget, det var den hårdaste grabben jag mött” sjunger Thåström i låten ”The Haters”.
Och så var det; Fjodor är AIK:are, Thåström håller på Djurgården och för trummisen Gurra var Bajen laget hela dan.
Men åter till Tilde Bofride Lytholm och hennes resor runt i Europa. Förutom makalösa upplevelser i samband med konserterna har det förstås också givit en del skinn på näsan.
Att ta vara på sig själv, lösa problem, hitta vägar fram och kanske även hitta sig själv. Hon tycker att Europa-turnén hjälpt henne med det:
– Musik och att resa är det jag brinner för, så det skulle vara en dröm att få jobba med det i någon form i framtiden.
Men innan dess ska hon ha tagit studenten och sett fler shower med Shawn Mendes, har hon tänkt.
– Många av kompisarna ska till Toronto i september. Vi får väl se om det blir så för mig, det gäller att spara och prioritera.
”Fans är popidolens svans, fanns ej fans han inte fanns”. Visdomsord ihågkomna från poptidningen Tiffany 1974.