Just denna kväll används bara tre segel, men mer hade kanske behövts då det är en svag vind som blåser över Gnisvärds hamn. Gotlandssnipan Kajsa glider sakta och behagligt ut från hamnen och möts av ett lugnt hav. Allmogebåtar är samlingsnamnet för dessa traditionella träbåtar. Gotlandssnipan är föga förvånande specialanpassad för just denna ö.
- Gotlandssnipan har en väldigt platt botten vilket gör att man kan åka längs grunda stränder som det finns många av här på Gotland, säger Mats Pettersson, rorsman på Kajsa.
Behovet av att åka nära stränderna härstammar från flera hundra år sedan då bryggor var ovanligt. Man behövde helt enkelt kunna ta sig i och ur båten på ett smidigt sätt och kunna få upp den på land.
Gör-det-själv-båt
- Min pappa beställde Kajsa av båtbyggaren Ivar Larsson i Rone 1987, så hon är inte så gammal, säger Mats Pettersson och drar samtidigt i skotet till bakseglet.
- Men det finns båtar i föreningen som byggdes på 1800-talet och som fortfarande seglas.
Föreningen han pratar om är Östergarnsbåtar, en förening med bas i Katthammarsvik. Med bra underhåll klarar sig allmogebåtarna nästan hur länge som helst. Men att underhålla dem är inte så lätt.
- Ska man ha något gjort måste man göra det själv, det är lite svårt att gå in i en butik och fråga efter en mast till en hundra år gammal allmogebåt.
Snipa för två
Att sköta dessa båtar är ett året runt-jobb. Under hösten ser man över den och planerar vad som behöver göras, på vintern snickrar man och syr segel. På våren förbereder man snipan för sjösättning.
- Och på sommaren seglar vi så mycket vi bara hinner, säger Andreas Grönwall som även han har en gotlandssnipa. Men i dag är han framkarl på Mats Petterssons båt Kajsa. Det behövs nämligen två man för att segla en tvåmänning, som Kajsa faktiskt är. Gotlandssnipan finns i tre storlekar, en- två- och tremänning. Siffran anger hur många par åror som får plats att ro med, men visar också vilket storlek båten har. Är man framkarl sköter man de främre seglen.
Mats Pettersson och Andreas Grönwall drar i flera olika tampar samtidigt och Kajsas segel svänger sakta över till andra sidan. Nu lutar hon så mycket att Andreas Grönwall nästan får en våg över sig. Ett par decimeter över vattenytan är vad som finns till godo innan sjö möter sjöman. Gotlanssnipan användes framförallt till fiske förr i tiden, men även till transport. I dag används de mest till att nöjessegla med eller för att tävla.
- På midsommardagen arrangerar vår förening Gotlands största seglingstävling, midsommarseglingen är en riktig familjfest. Det är kultur, tradition och underhållning i ett, säger Mats Pettersson.
Det är i Katthammarsvik startskottet ljuder och det är en tävling som sker så pass nära land att man kan stå på bryggan eller stränderna och följa spänningen.
- Det unika med midsommarseglingen är att hela tävlingen är så publikvänlig. Allt sker i eller strax utanför hamnen, berättar Andreas Grönwall.
Känn din fiende
Innan tävlingen drar igång kan man kika närmare på båtarna längs kajen, för att sedan heja på från piren, från start till mål. Föreningen räknar med att cirka 12-15 båtar tävlar i år. Tack vare ett handikappsystem kan alla storlekar av gotlandssnipan vara med och tävla.
- Förenklat kan man säga att vi mäter hur mycket båt som är i vattnet. Ju längre båt du har i vattenlinjen desto större fördel har du, säger Mats Pettersson.
På frågan om de vinner sticker Andreas Grönwall fram huvudet från andra sidan seglet och flinar.
- Vi tävlar mot varandra, säger han. Jag har två båtar, de kom etta och tvåa förra året. Men Mats har rustat och tränat mer i år än vad jag har. Så det kan bli riktigt spännande.