Takstainarn går igen i Lärbro
I morgon, torsdag, har föreställningen "Spöket på Takstens gård" premiär på just Takstens museigård, i Lärbro.
Historien bygger på sägnen om den fruktade hövdingen Nikolaus Taksten, eller Takstainarn som han kallas, och utspelar sig år 1274.
- Takstainarn var en jättestor hövding på 1200-talet, han bestämde över allt och alla och hade rykte om sig att vara riktigt elak, säger Tinta Lénberg, Lärbrobo sedan 35 år.
Hon står för såväl idé som manus och regi.
- Jag har fastnat för den här formen, att ta en bit historia och levandegöra den. Sen om det är riktigt sant spelar ingen roll, säger hon.
Ensemblen om 30 personer har sin grund i gospelkören "Gud ske lov", som har sin bas i Lärbro pastorat.
- Kören har gjort en del kyrkospel tidigare, så de har lite teatervana. Teatern hjälper en när man ska sjunga, man blir lite mer avslappnad och sången är till hjälp när man spelar teater eftersom man får en bra röst, säger Tinta Lénberg.
Huvudrollen spelas av den rutinerade revyaren Pålle Redner,
- Jag är Lärbrobo från början, jag är född och uppvuxen här och har hört historier om Takstainarn sen jag var barn. Min morfar brukade berätta historier om honom och jag kommer ihåg en gång hur rädd jag var när jag i tioårsålder och skulle cykla hem från en kompis förbi Takstens, jag cyklade så fort att jag hade vunnit Tour de France, säger han.
Ännu i vuxen ålder kan Pålle Redner känna ett obehag inför Takstainarn.
- Det är lite ruggigt när jag under föreställningen ska springa in i huset där han bodde, när det börjar skymma. Då kryper det i mig och jag tycker mig se hans ögon.
Pålle Redner, som tidigare har gestaltat Takstainarn i en serie om spöken i kanal 5, känner en viss kluvenhet inför att gå in i rollen som Takstainarn.
- Det är mentalt jobbigt att vara ett svin. Det är svårt att vara i konflikt med sig själv, jag tycker inte att jag är ett svin och att då spela ett svin som nedvärderar kvinnor - det är tufft. Jag har spelat mycket revy och fars, då gäller det att få folk att skratta, här handlar det om att de ska få se en hemsk man, här ska jag få folk att hata mig. Det är en utmaning helt klart.
Skådespeleriet varvas med en 16 verser lång sång om Takstainarn. Tinta Lénberg hittade verserna i en gammal undanstoppad bok på biblioteket.
- Det fanns inga noter till den, men vår pianist Ida Blomqvist skrev en helt ny melodi och ett nytt arrangemang, så det blir en 1200-talsversion, säger Tinta Lénberg.
Sången, tillsammans med skådespeleriet, berättar om Takstainarn, vars makt var så stor att prästen inte tordes börja sin predikan förrän Takstainarn infunnit sig i kyrkan, vilken sällan var då gudstjänsten skulle börja. Men en dag tröttnade byborna, som hade grödor och djur att sköta och uppmanade prästen att börja sin predikan, trots att Takstainarn inte var på plats.
- Takstainarn blev så vansinnig att han slog ihjäl prästen. Då förföljde byborna Takstainarn hit till Takstens gård, han bodde faktiskt här och slog ihjäl honom, säger Tinta Lénberg.
Men så lätt slapp de inte undan Takstainarn.
- De försökte begrava honom i Romakloster, som det anstår en hövding, men han fortsatte spöka här och göra förtret på gården, grödorna vissnade och korna sinade, säger Tinta Lénberg.
Till sist sände man efter en trollkarl från Öland, som lyckades oskadliggöra honom med hjälp av magi och han begravdes i Lärbro kyrka, fjättrad under kyrkans tyngd.
För den som törs finns hans grav ännu att beskåda i kyrkan.
Så jobbar vi med nyheter