Det sade konstnären Lars Jonsson när han i går tog emot årets kulturpris och fick stående ovationer av kommunfullmäktige.
Lars Jonsson har flyttat en gång i sitt liv.
Det var när han flyttade från Farsta till Gotland. Och nu lär det inte blir fler.
- Jag längtar ständigt hem till Storsudret, säger Lars Jonsson.
För ledamöterna i fullmäktige berättade Lars Jonsson om sina första kontakter med Gotland, när han som femåring 1957 förundrad såg på när pappas bil vinschades upp på gotlandsbåten.
Första somrarna tillbringades i Västergarn, och där var det nära till Erik Olsson vid Korumpu.
- Jag sprang ofta hos Erik för att få tips. Och han lärde mig en hel del om gotlänningarna. Bland annat att Hamraborna är ett snällt folk. Snällare än Västergänningarna som var ett hårdare folk.
På nytt lästes kulturnämndens motivering upp:
"Lars Jonsson intar en långt framskjuten position i kraft av en sällsynt kombination av ornitologisk kunskap och en högt utvecklad förmåga att omgestalta synintryck i akvarell och olja, de gamla mästarnas medier. Här finns en skapande växelverkan mellan det tränade skådandets erfarenheter och motivets konstnärliga gestaltning."
Lars Jonsson har många spännande projekt på gång. Han är på väg att tacka ja till erbjudandet att bli Årets konstnär i Strömstad, han har en ny bok på gång, och han förbereder sin 60-årsdag 2012.
Kanske blir det en utställning på Waldemarsudde, på samma sätt som han gjorde när han fyllde 50.