Stark pjäs om hemlösa
Thomas Jankert funderar kring valmöjligheter när man redan hamnat utanför.
Kommunens inställning var att en majoritet av dem som av allmänheten ansågs som hemlösa hade valt detta själva, att det fanns alternativ för de flesta av dessa människor.
Man kan också se på saken ur ett annat perspektiv: vilken valmöjlighet har man när man en gång har hamnat utanför samhällets struktur och skyddsnät? När man befinner sig på samhällets botten och helt har förlorat sitt människovärde, vad har man att välja på då?
Så funderade skådespelaren och regissören Thomas Jankert och fick en idé om att dramatisera den komplexa problematiken för att väcka tankar och skapa debatt. Han kontaktade Göran Robsarve, chef för Röda korset på Gotland, som tände på idén och ett samarbete inleddes.
Resultatet blev monologen "Sista ordet". Efter att ha fått smakprov på bara ett par scener ur den 45 minuter långa föreställningen inser man att det här är en stark pjäs som inte kan lämna någon oberörd. Det går inte att värja sig från Jankerts rollfigur, i verkligheten kan man gå förbi och glömma men i den här föreställningen tvingas man stanna kvar och se människan, lyssna tills han har pratat klart.
*
Mannen i pjäsen dör på gatan och i mellanrummet mellan jordelivet och himmelriket får han en chans att prata ut med Gud. För en stund har han övertaget, Gud måste lyssna på honom tills han är redo att släppa taget och ta steget över till andra sidan.
Jankert fokuserar på vad som händer när en person förlorar sitt människovärde. Att den känslan inte är något som läggs på en utifrån utan som kommer inifrån en själv.
- Jag vill politisera frågan utan att vinkla den partipolitiskt, förklarar Thomas Jankert.
Mannen i pjäsen har levt ett helt vanligt liv med arbete, familj och bostad. Något hände och han hamnade på gatan.
- Jag har ansträngt mig för att inte kategorisera och inte utgå från något verkligt öde.
Innan Thomas Jankert satte sig att skriva manus har han gjort research genom framför allt intervjuer av personer i chefställning vid institutioner som arbetar med hemlösa.
- Jag har velat luska fram attityder och vad de tycker egentligen, bakom alla policys och officiella ställningstaganden. Jag vill vara provocerande men till en viss gräns, jag har funderat på vilka som ska applådera den här föreställningen och det skulle kännas konstigt om politiker satt och applåderade det här...
Thomas Jankert har fått full konstnärlig frihet, trots att Röda korset äger projektet. Det innebär att även den egna verksamheten vid Birkagården kritiseras i föreställningen.
- Birkagården är inte lösningen på problemet, konstaterar Göran Robsarve, chef för Röda korset på Gotland.
Men genom att få sova i en säng under tak får människorna en chans att hämta styrka och få andrum där ett beslut kan växa fram, eller där man kan få styrka att ta emot hjälp eller låta medicin få chans att verka.
Föreställningen har premiär på Kupan i Hemse den 28 mars, därefter ska den spelas runt om på Gotland i mindre skala men man hoppas även på att få några föreställningar för allmänheten. Meningen är att publiken efter föreställningen ska stanna kvar och tillsammans med Röda korset och Thomas Jankert diskutera tankar och reflektioner av föreställningen.
Så jobbar vi med nyheter