Ställer ut sju år av sitt liv
Installation om Anne Ekströms liv visas på Konstskolan.
I maj kommer Anne att vara i Sigtuna och ägna sig åt rehabilitering av sin MS.
Annes utställning är både en slutproduktion och ett avstamp mot ett nytt liv.
"Sju år i ett liv" heter installationen och den handlar om år i Anne Ekströms liv. Sju svåra år.
Här får vi komma hem till Anne och hennes innersta rum. Mitt i utställningshallen har hon byggt upp ett rum som ser ut ungefär som hennes eget. En driva serietidningar ligger på sängbordet tillsammans med en hög skivor. Tv:n står och går i hörnet. Och på väggar och hyllor klättrar måleri, skulptur och klotter nästan på varandra. Det är ilsket rött måleri och det är håglösa penseldrag i gråaste grått. Det är en taggig skulptur av en kantig ryggrad och det är hjärtan. Hjärtan i massor och i alla former.
De sju svåra åren började strax efter sommaren 1998. Då smällde det till i Annes rygg. Ett år senare blev hon stelopererad och sedan var hon sängbunden i ett helt år. Det blev mycket taktittande och funderande under det där året, minns Anne.
- Men jag tyckte inte att det var så farligt att ligga där. Jag visste ju att det var tillfälligt, det skulle inte fortsätta resten av livet.
Året gick och fast ryggen skulle vara läkt så blev det inte bättre. Livet tog inte fart. Kroppen domnade och Anne kunde ha svårt att tala och fick problem med minnet. När läkarna gick till botten med hennes problem upptäckte man att Anne hade fått MS - multipel skleros.
Anne blev lättad över beskedet. Hon hade trott att hon hade cancer och hon minns hur glad hon blev över att det "bara" var MS. Då skulle hon ju kunna fortsätta leva!
- Men sedan upptäckte jag att det inte var så jäkla lätt ändå. Det är ett helvete att acceptera den här sjukdomen. Den vill så gärna ta överhanden.
"FAN!" står det skrivet med ilsket röda versaler på väggen i Annes rum.
Med det ordet har många av hennes dagar börjat. Att leva med MS har för henne varit som att dra runt med en järnkula på 225 kilo efter sig. Anne är en levnadsglad tjej. Ögonen sprakar och munnen har alltid nära till ett skratt men när kroppen ändå inte orkar och vill blir dagarna tunga.
På väggarna i hennes utställningsrum finns målningar som berättar om hur det är när det är som värst. Hårda bilder av elakt värkande ryggkotor. Gråa målningar utan motiv som målats när hon gått in i sina MS-skov. Röda målningar, fulla av rusig energi från uppiggande cortisonbehandlingar. Att sitta på Annes sängkant med alla dessa bilder omkring sig är att komma sjukdomen smärtsamt nära, men det är också en berättelse om överlevnad.
På tv:n i rummet visas filmen där hon själv berättar för sin vän Annika Mehlqvist om hur de sju åren har varit:
När det var som allra tyngst, då försvann inte bara många vänner, utan också Annes sambo och någonstans där tvingades Anne att göra ett val. Om hon inte skulle gå under så måste hon sätta sig över allt det svåra. I stället för att kasta förlovningsringen i sjön lät hon gjuta om den till en ny, hjärtformad ring. Anne klädde sig fin, korkade upp champagnen och förlovade sig med sig själv! På filmen skrattar hon gott åt minnet av förlovningen.
Den allra senaste målningen som Anne gjort hänger strax intill utgången till hennes utställningsrum. Den är som en tidsaxel som vandrar från vänster till höger och färgerna går från hopplöshetens gråhet över det ilsket röda mot sprakande gult. Där är hon nu, berättar Anne. Sjukdomen blir hon inte av med men hon försöker att lära sig att leva med den.
- Jag har kommit en bit på väg.
På fredag och lördag visas Anne Ekströms "Sju år i ett liv" på Konstskolan på Broväg. Med den vill hon sätta punkt för den här perioden av livet när personliga svårigheter kanaliserats i ett intensivt måleri:
- Det här är ett avstamp för mej. Förhoppningsvis kommer mina bilder inte att vara lika sjukdomsrelaterade i framtiden.
Och arbetet med utställningen har givit Anne nya insikter:
- Skulle jag i dag få möjlighet att välja bort de här sju åren av mitt liv så vet jag inte om jag hade gjort det. Jag har vuxit som människa under de här åren och de har givit mig en ny sorts styrka.
Så jobbar vi med nyheter