Stora artister kan mötas av en halvfull kongresshall i Visby. Men Glada Hudik fyllde upp lokalen från första till sista rad när de hade turnépremiär för föreställningen "Elvis" i Visby i tisdags kväll. Och de kommer att göra det tre gånger om innan de lämnar ön.
Många vill se ensemblen från Hudiksvall som i 15 år bjudit på teater av med "utvecklingsstörda och normalstörda" aktörer på scenen.
Föreställningen Elvis är en hyllning till Presley, men det är inte hans makalösa karriär som står i fokus i den här berättelsen.
Den handlar mer om Elvis längtan efter att få bli uppskattad och accepterad, trots att han kommer från en "dålig familj" och har en pappa som har suttit i fängelse.
Glada Hudik arbetar fram sina föreställningar utan färdigskrivna manus. Man tar i stället till vara de utvecklingsstördas egna idéer.
Och det hörs att det finns ett personligt budskap när David Gustafsson, som är en av grabbarna i Memphismaffian, förklarar att "vi gillar Elvis. Han är en annorlunda kille. Han är sig själv."
Och Elvis själv, som gestaltas av Toralf Nilsson, formulerar essensen i hela föreställningen när han säger:
- Man ska göra det man är bra på. Man duger som man är.
Och nog duger Glada Hudiks artister! Här får vi möta underbara karaktärer och röster som blir så enastående för att de utgår från de enskilda skådespelarnas egna förmågor och talanger.
I Glada Hudik finns det plats också för skådespelare som inte kan tala.
Att det är lätt att dra paralleller mellan Elvis och skådespelarnas egna liv är säkert ingen slump. De gör vad de är bra på.
Och efter att ha gjort succé både i Stockholm, på Broadway i New York och hemma i Hudiksvall har de alla blivit stjärnor.
Skådespelaren Maja Karlssons mamma berättar i programbladet om hur Maja har vuxit sedan hon började spela teater.
Förr var hon ledsen över att ha 47 kromosomer och sorgsen och sluten. I dag är hon en tjej som lever för teatern.
"I Glada Hudik-teatern duger alla som de är. Där blir man sedd och bekräftad för den man är trots att man är 134 centimeter lång och väger 67 kilo och har Downs syndrom, med allt vad det innebär", skriver Majas mamma.
- Jag är liten men naggade god, ryter Maja själv i från i en replik i föreställningen.
När sagan om Elvis är slut reser sig hela publiken och ger stående ovationer till Maja och alla hennes skådespelarkolleger. Skådespelarna strålar av glädje och publiken ler varmt tillbaks.
Det är inte bara Maja som har vuxit med Glada Hudik-teatern.
Hela den här publiken har just fått en intensivkurs om hur långt man kan nå när man tror på en människas inneboende kraft.