Stadig rytm och ett melankoliskt sinne

Tre ackord, en stadig rytm och ett melankoliskt sinne. Mer än så behövs inte för en bluesman, och i sin mest avskalade form är bluesen bäst.Förra gången Michael Roach gästade Jazzklubben i Visby hade han bara sin akustiska gitarr med sig. När han i torsdags kom på återbesök fanns munspelaren och sångaren Johnny Mars med på scen.

Rytm. Michael Roach och Johnny Mars på jazzklubben. Foto: Amanda Söderberg

Rytm. Michael Roach och Johnny Mars på jazzklubben. Foto: Amanda Söderberg

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2009-04-25 04:00
Bluesen föddes i den amerikanska södern, vandrade till storstäder som Chicago där den elektrifierades för att sedan genom artister som Eric Clapton, B B King och Rolling Stones nå de stora scenerna.Michael Roach och Johnny Mars spelar musik från början på den tidsaxeln. Torsdagskvällens jazzklubb kunde ha varit en lada i Mississippi, med en publik som efter en dag på bomullsfälten förväntansfullt väntade på kvällens underhållare. Och Michael Roach såg precis lika elegant ut som blueslegenderna från början av 1900-talet, iförd hatt, kostym, vit skjorta och slips. Man ska vara elegant, även om man sjunger om sviken kärlek, hårt arbete och alla de svårigheter som det innebär att vara man.
Men en taktfast tumme hamrade Michael Roach fram flera av countrybluesens klassiker, som Mississippi John Hurts "I’ve got the blues" och Frank Stokes "What’s the matter blues", och svängde till det lite jazzigare i Big Bill Bronzys "I was born 10 000 years ago".
Munspelet är ett älskat instrument i bluesen eftersom det "böjer" tonerna så uttrycksfullt, och den konsten behärskade Johnny Mars. Han hade dessutom en röst av det där lite ylande slaget som var blueslegenden Robert Johnsons signum, vilket Mars insett. Hans första sång för kvällen var Robert Johnsons "Sweet Home Chicago".
Efter ett långt första set följde en ännu längre fortsättning. Det var som om energin ökade ju längre kvällen led, och Michael Roach och Johnny Mars hade ytterligare en knippe klassiker att bjuda på; "Stagger Lee", den tragiska historien "Casey Jones" och "C C Rider" (som Elvis gjorde till en världshit). Lite bottleneck-spel bjöd Michael Roach också på i en fin version av Willie Dixons "Little Red Rooster" (som Rolling Stones också tolkat).
Slutet på den tre timmar långa konserten blev lite av ett väckelsemöte - med allsång bland annat i "Go tell it on the mountain" och "I shall not be moved".
Torsdagskvällens spelning lockade ingen stor publik, men vi som älskar countryblues fick ett sällsynt tillfälle att höra musiken liv. En kulturgärning alltså, särskilt med tanke på att det var Michael Roach och Johnny Mars enda spelning i Sverige under den här turnén.
Nästa jazzklubb bjuder också på blues, men då av det elektrifierade slaget. Björn Perssons bluesband spelar musik som var aktuell vid tiden kring Woodstockfestivalen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!