Spännande - men trovärdigheten får sig en törn

När Anna Jansson i dag släpper sin tolfte deckare om Maria Wern och hennes gotländska kriminalkollegor följer hon de gamla principer som skapats för att framställa ädla metaller."Alkemins eviga eld" är Anna Janssons eget sätt att skapa en ädel deckarintrig som behåller spänningen fram till sista sidan.

Foto:

Kultur och Nöje2011-05-30 04:00

När Anna Jansson i dag släpper sin tolfte fristående boken om Maria Wern och hennes kollegor vid gotlandspolisen börjar det med ett försvinnande och några mord som tycks följa alkemins principer. Den försvunne är den världsberömde glaskonstnären Justus Hartman som dessutom var en av de sista alkemisterna.


Dolda hemligheter
Maria Werns sökande efter mördaren för henne 40 år tillbaka i tiden och livet i ett gammalt konstnärskollektiv på Gotland. Här verkar de dolda hemligheter som utlöst morden att finnas och det visar sig att också kollegan Tomas Hartman spelat en väsentlig roll i de händelser som här rullas upp.

Som brukligt i Anna Janssons intriger kryper den efterhand allt närmare Maria Wern och hennes kollegor som också har interna relationer att lösa.


Röda tråden
Mystiken runt alkemins urgamla principer, att skapa guld av oädla metaller och att skapa ett högre tillstånd i rent filosofisk mening, är den röda tråd som Anna Jansson lagt ut på den gotländska kartan, med en avstickare till Kosta Boda Art Hotel.

Alkemins principer vävs samman med händelserna och personerna och likt den eviga elden flyter historien samman med det som sker i nuet.

Därför är det lätt att fängslas av historien, även om mördaren verkar mera inställd på att skapa sig egen rikedom än sprida filosofin om ett bättre liv.


Utvecklat språket
Detta är en helt igenom typisk Anna Jansson-deckare.

De som varit med under hela resan märker hur hon utvecklat både språket och intrigerna, hur man håller spänningen kvar till slutet, även om man anar gåtans upplösning långt tidigare.

Flera gånger tidigare har hon fått rubriker som "Janssons bästa hittills" och den här romanen sorterar in i den kategorin.


Skulle få mer flyt
"Alkemins eviga eld" skulle dock vinna på att plocka bort alltför exakta och tydliga beskrivningar och den "name-dropping" som Anna Jansson har en speciell förkärlek till.

Då skulle berättelsen få mer flyt utan att researchen lyser igenom.

Slutomdöme: Skicklig sammansatt intrig och spänning hela vägen, men där trovärdigheten får sig en törn då och då.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!