Visbys arkitektur har kommit i fokus i nya böcker den senaste tiden. Årets upplaga av Gotländskt Arkiv handlar om Visby utanför muren och det ger arkitekten Rasmus Waern anledning att tycka till om några av ytterområdenas nya byggnader. Han tycker illa om Säveskolans F-hus och äldreboendet Pjäsen vid Allégatan. Och de runda husen på Galgberget, nej de håller inte heller måttet.
Waerns kritik är en pendang till den som riktades mot de stora hus som byggdes i innerstaden i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Förre Säverektorn Lennart Bohman tyckte att byggnaderna var estiskt tvivelaktiga och kallade dem för "arkitektoniska vidunder". De orden har Fredrik Blomgren och Peter Assar Monsen lånat till sin bok "Visby - de arkitektoniska vidundrens tid".
Boken presenterar en rad stora byggnader som uppfördes i innerstaden under perioden 1895-1920 och de män som ritade dem. Här finns husen i Schweitzergränd som Nils Börring ritade, bankhuset i hörnet Strandgatan-Hästgatan, Missionskyrkan på Bredgatan (i dag länsteater), Frimurarlogen vid Smedjegatan och många fler.
Särskilt intressant är kapitlet om debatten som följde efter byggnaderna uppförts. Fredrik Blomgren kallar arkitekturen för eklektisk för sitt sätt att låna stildrag från olika håll. Men i början av 1900-talet såg många husen som ett mischmasch. Då användes ord som "vandalisering", "banalisering" och "ett konglomerat av gammat och nytt".
Visby stadsfullmäktige uppmanades att anställa en estetisk sakkunnig, nödvändigt om staden ska behålla sin topplats bland städer med unik ålderdomlig prägel.
Fredrik Blomgren anser att det som stadsingenjörerna Anders Serboni och Nils Börring - som ritade många av byggnaderna - utsattes för liknar dagens mediadrev.
Visbys förändring angick hela landet. 1913 fick ordföranden i Visby byggnadsnämnd, Ernst Hellgren, möjlighet att bemöta kritiken i Stockholms Dagblad.
Han var bitvis självkritisk men tyckte samtidigt att Visby inte bara ska tillgodose konstnärernas behov av ruckel, utan måste få möjligheter att utvecklas.
Ernst Hellgrens argument är rykande aktuella i dag när Byggmästareföreningen inviterat Region Gotland till en diskussion om hur man ska väcka liv i en tynande innerstad. Kan man bygga 1 500 nya bostäder utan att våldföra sig på den gamla bebyggelsen?
I den diskussionen kan Fredrik Blomgrens och Peter Assar Monsens bok ge en värdefull historisk bakgrund. Hur man ska förhålla sig till Visbys medeltida bebyggelse kommer att vara en ständigt återkommande fråga även för morgondagens arkitekter som får uppdrag att rita nytt i hansestaden.
De kan i alla fall trösta sig med att med tiden förändras attityden till byggnaderna. I dag är de "arkitektoniska vidundren" inte särskilt ifrågasatta.
Tvärtom, i den bebyggelseinventering som gjordes för tiotalet år sedan klassas de som arkitekturhistoriskt intressanta och miljöskapande.