Spännande Joplin-spelning af Ugglas

Kultur och Nöje2007-07-14 06:00
Caroline af Ugglas har fått något av ett genombrott via sin tolkningar av Janis Joplins sånger på albumet "Joplin på svenska". På torsdagskvällen framträdde hon på Warfsholm tillsammans med kompduon Jens Frithiof-gitarr (senast i bland annnat Ulf Lundells band) och Heinz Liljedahl-diverse slagverk (hennes make).
Att ge sig på att tolka Janis Joplin är med tanke på hennes specifika sångsätt naturligtvis ett veritabelt högriskprojekt. För det är just uttryckssätteet som är Joplins signum, låtarna skrevs, med få undantag, av andra. Men Caroline af Ugglas lyckas förvånansvärt väl.

Flera faktorer spelar in. Hon står själv för de svenska texterna som ofta innehållsmässigt ligger nära originalen, är intresserad av röstens möjligheter och älskar att gestalta sitt material via ett intensivt scenutspel.
Inledning sker med "En övergiven kvinna" och sen följer Joplinmaterialet efter hand. "Bobby McGee" och "Gå vidare" ("Move over") med skönt gitarrspel, tillhör de mera kända. (Och var det någon som saknade "Mercedes Benz" så beror det på att hon inte fick rättigheterna till den). I svårsjungna "Pröva mig Gud" ("Work me Lord") slår hon sig ner i en stol för att få rätt koncentration.
Som mest Janislik låter hon i "Gråt älskling" ("Cry Baby") där hon får till den Southern Comfortpräglade, anfrätta stämma som röstskolade pedagogen af Ugglas annars har lite svårt att verkligen rådbråka och mana fram även om hon har en naturlig röstlikhet med förebilden. Och som ett av extranumren, inför vilka hon säger att "Ja, då kör vi allting från början", framför hon sin egen favorit, "Lilla flicka sorgsen" ("Little girl blue").

Konserten innehåller enbart två icke Joplin-låtar: Carolines melodifestivalbidrag "Tror på dig" som avslutar ordinarie konsertdel samt en egen låt från 1999, "Egoistic" från albumet "Mrs Boring", som avslutar hela spelningen. Här borde hon nog ha vänt lite på låtordningen och låtit "Lilla flicka..." avsluta konserten.
Caroline af Ugglas har synts och hörts i många sammanhang i år, inte minst i teve. Så hennes udda rörelsemönster, pendlande mellan groteskt och kattlikt, känner de flesta numera igen. Hon är impulsiv som när hon avbryter ett intro och säger att hon måste snyta sig. Det är bara för kompduon att starta om.
En spännande spelning som sticker ut i konsertutbudet blev facit.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!