Smaklösa höll hov i storstan
Foto: Tobias Wallström
Det blev visserligen inte Konserthuset eller Cirkus, som Smaklösagitarristen Hans Lyttkens förutspått efter fjolårets välbesökta Stockholmsspelning, men väl Debaser Medis, mitt på Södermalm.
Bakom arrangemanget stod nätverket Gotländska stockholmare, som förra fredagen mottog utmärkelsen årets bästa marknadsförare av ön. Det talas ofta om stockholmarnas sommarinvasion av Gotland, men vecka 29 undantagen är det precis tvärt om.
Gotländska stockholmare, som samlar utflyttade gotlänningar, gotlänningar som arbetar i Stockholm, fastlänningar som pendlar till Gotland eller har fritidshus där - kort sagt folk med anknytning till både Gotland och Stockholm, har sedan Leif Josefsson, Lena Calderon och Jörgen Wessman drog i gång det i februari 2006, vuxit till 1 300 personer.
- Vi har tagit ett steg till, det är inte bara de som kommer från Gotland, utan alla som känner sig som gotlänningar i hjärtat. Det är allt från sopåkare till tv-kändisar, säger Lena Calderon.
För många började onsdagskvällen med en Smaklös meny, bestående av bland annat lammkorv från Sanda, på anrika restaurang Pelikan i hjärtat av Söder. Sedan i våras är krogen de gotländska stockholmarnas stamhak. Där samlas de en gång i månaden till mingel och en och annan Wisby Hansapils - Pelikan är en av få Stockholmskrogar som har brygden på tapp.
--Dels är det jättekul att bara träffa många man inte ens träffade på Gotland - väldigt opretentiöst och ytligt. Men det finns också ett djup och man knyter kontakter, som till exempel kan leda till jobb, säger Lena Calderon.
Pelikan drivs sedan 24 år tillbaka av Marianne Svensson Landgren, född på en blå soffa i övre Fröjel och uppvuxen i Vibble. Hon är den som fått äran att förvalta "årets marknadsförare"-priset och under kvällen överlämnades guldbaggen - eller var det guldtackan och diplomet, som nu ska pryda Pelikan.
- Jag är otroligt stolt över att vara från Gotland, där har jag mina rötter, säger Marianne Svensson Landgren, som kom till Stockholm som 16-åring.
Det var fler än hon som längtade tillbaka till ursprunget, denna bistra och gråslaskiga novembervardagskväll. Redan flera timmar innan Smaklösakonserten började, väntade huttriga gotlänningar på Medborgarhusets trappa. (Enligt rykten köade vilsna gotlänningar även utanför Debaser Slussen, lika förvånade som de stockholmare som av misstag hamnat på Debaser Medis.) Eskil Svensson, tidigare lärare på Södervärn och Säve, som efter 30 år på Gotland, nyligen flyttat till den kungliga Hufvudstaden, var en av dem som såg fram emot spelningen.
- Det är nog för att jag har bott på Gotland - igenkännandets glädje, förklarar han.
Snart ringlade kön lång och drygt 600 pers var på plats när klezmerbandet Dracula, som hållit på sedan tidigt 80-tal, klev på scen för att värma upp publiken med musik från Balkan, Rumänien och Turkiet.
- Det var perfekt! Jättekul! Det kändes verkligen varmt, som en krogpublik kan vara ibland, de kan ju annars vara stökiga och inte lyssna alls, sammanfattar Erik Ridderstolpe, som tillsammans med Henrik Segerberg utgör den gotländska delen av bandet.
Det rådde dock ingen tvekan om att Smaklösa var huvudnumret och efter att ha laddat upp med pennepasta och Hof i logen, gick de fnittrigare än vanligt ut och mötte publiken på sin största fastlandsspelning någonsin.
- Det är flera år sen jag såg dem sist och det är jättekul. Det känns som att de har gått från att vara kultiga till finkulturella - på sitt sätt. Det var de ju inte från början, säger Dag Svensson, som rockade loss ordentligt framför scen.
Han var inte ensam om att ge sig hän. Redan med öppningslåten "Rune ifrån Rone" drog Smaklösa applåder och jubel och snart var dansen igång.
Allra roligast hade nog ändå Smaklösa själva, som trots oupphörligt fnitter lät riktigt tajta. Ja, nästan som att de spelat ihop förr. Men så har bandet också gått från pojkband till gubband.
- Det är svårt att vara gubband, dels är man jävligt glömsk, så man har texten på papper, men då är det så smått att man inte kan läsa, säger Pelle Sundberg.
Smaklösakonserten förflöt med dans, hypnos och en hel del trumpetande. Bland kvällens givna succéer var Enes torskdans, en marinbiologisk lektion tillägnad alla inlandsungdomar från Hagsätra.
- De är ju suveräna. Det är kul att vara med på såna här grejer. Det är ett bra nätverk, även om jag inte i första hand är här som riksdagsman, utan som gotlänning, ger det ena det andra, säger öns socialdemokratiska riksdagsman Christer Engelhart.
Trots gipsade fingrar på högerhanden - en amerikansk mekanisk tjur lär vara orsaken, klarade Stefan Ene utmärkt gitarrsolot till "Goding ifrån Gothem", till vilken Smaklösas legendariska diabildsvideo visades med Pelle Sundberg som förste projektormaskinist.
Ulf "Grönis" Grönhagen var rena rama Jerry Lee Lewis vid pianot, då Smaklösa rev av "K-E Janssons express" för alla utflyttade gotlänningar.
Men det var inte bara gotlänningar i publiken. Där fanns även legendaren Tommy Ekengren, mer känd som Tompa Eken från Kafé 44 och Ultrahuset i Haninge, tillika Smaklösafan sen gammalt.
- Vi hade dem på Ultrahuset 1985. Den här grejen de gör är av världsklass - de tar ner hela rockmyten, säger Tompa Eken.
- Vi har följt dem och när jag är på Gotland åker jag alltid och kollar när de spelar, säger Jujja Johnsson.
Smaklösa fick kliva på, kliva av och kliva på igen, när publiken gång på gång skanderade "en gång till".
- Är ni färdiga med höstbruket? Då kan ni unna er en lyxweekend på nya Snäck, säger Pelle Sundberg och under alla utflyttade gotlänningars nationalsång "Lucky weekend" var det svårt att förstå att det faktiskt bara var lillördag.
Efteråt i logen, innan bandet började en lång vandring längs med Bourbon street, summerar Pelle Sundberg spelningen.
- Emellanåt tyckte jag att vi sa något. Hoppas att någon annan tyckte det. Jag glömde så mycket text - märktes det?
Så jobbar vi med nyheter