Slitedokument i repris efter 30 år
På söndag eftermiddag, den tredje april, sänds "På spaning..." än en gång i SVT1.
Ulf von Strauss är lycklig över att filmen plockas fram ur arkivet:
- "På spaning..." är en underbar film för att de här tre människorna är så underbara, säger Ulf von Strauss och fortsätter:
- En välgjord dokumentärfilm är ett dokument och det blir bara bättre med åren! Vad de här tre syskonen berättade om låg långt tillbaks i tiden, och nu, när ytterligare 30 år har gått blir det ännu intressantare.
Syskonen Karl, Gunnar och Maria Wallin är borta sedan länge. I "På spaning..." berättar de om sina liv i barndomshemmet vid Lännavägen, där de alla fortfarande bodde kvar när filmen spelades in. Kalle hade varit på sjön, Gunnar hade jobbat på cementfabriken och Mia hade tagit hand om sina bröder, lagat deras mat och tvättat deras kläder. Efter premiären på Folkets Bio i Stockholm 1974 skrev Leif Zern i DN:
"Mer än någon annan svensk film jag sett har "På spaning..." sina rötter i den folkliga kultur som tar sig uttryck i människors sätt att leva, drömma, tala och skämta."
Leif Zern tyckte att Ulf von Strauss hade gjort en rolig film, även om han ibland hade svårigheter med dialekten. Och han fortsätter:
"Ulf von Strauss har närmat sig sina huvudpersoner med respekt för deras erfarenheter. "På spaning..." är en skildring av ett stycke Sverige från i dag och i går, mest det senare. Den har samma lyster som drivved som slipats länge av havet innan den gråskimrande spolas upp på land".
Svenska Dagbladets recensent är lite mer reserverad, framför allt är hon kritisk mot de "ideologiska fraser" som läggs in i filmen.
När den 70 minuter långa filmen nu visas i repris kommer den att textas.
Så jobbar vi med nyheter