Släktforskningen lockar
Det var fullt av folk direkt från start när Gotlands genealogiska förening bjöd in till släktforskardag på Almedalsbiblioteket i lördags. Det finns ett sug efter kunskap om släktforskning, det märker Kerstin Jonmyren som är föreningens ordförande.
Hittade henne. Leif Hellgrens mormor föddes i Thailand,eller Siam, som det hette på den tiden. Tack vare en databas över begravningsplatser kunde han få besked om var hon ligger begravd.
Foto: Rolf Jönsson
På släktforskningens dag fanns rutinerade släktforskare på plats och kunde hjälpa andra på traven vid bibliotekets datorer.
Leif Hellgren från Ganthem hade med sig ett gammalt porträttfoto på en mycket liten flicka i Thailand. Det var Leifs mormor. Hennes föräldrar var köpmän i Thailand och därför föddes hon där. Via databaser kunde Leif få besked om var både hans mormor och hennes far ligger begravda.
- Den uppgiften har jag letat efter, förklarade en belåten Leif Hellgren.
Kerstin Jonmyren var en av dem som bjöd på sin kunskap. Hon trillade in på släktforskning i tonåren, då började hon söka efter familjens rötter under ledning av David Gadd, som arbetade på Landsarkivet.
- Det var på 50-talet - och jag håller på än! När man har kommit in på det här så kommer man aldrig ur det, säger Kerstin.
Hon har sina rötter på Storsudret och härstammar som tusentals andra gotlänningar efter den från Tyskland inflyttade Hamra-klockaren Marcus Ploen. Namnet Markus följde sedan familjen genom generationerna och det är ingen slump att Kerstin själv har en son med det namnet.
Hur kan det komma sig att så många gotlänningar är släkt med denne Ploen?
- Det var ju inte så många som bodde på Gotland på den tiden och 1600-talet var ett förfärligt århundrade. På 1700-talet blev det en stor befolkningsökning på Gotland, men på 1800-talet satsade gotlänningarna på en frivillig barnbegränsning som ledde till att det ofta bara föddes ett barn i varje generation. De som fick ättlingar efter sig har väldigt många och vi som kommer från Gotland får dela på några få förfäder, förklarar Kerstin.
Att släktforska på Gotland har en särskild tjusning, tycker Kerstin Jonmyren. Det är ett avgränsat område och ute i socknarna skötte prästerna i regel folkbokföringen med stor noggrannhet.
- Undantaget är Visby stad. Det är ett elände att släktforska Visby. Här bodde mycket fattigt folk som man inte höll så noga reda på och prästerna i Visby var inte lika noggranna som ute på landsbygden.
Som ordförande i den genealogiska föreningen ägar sig Kerstin främst åt att hjälpa andra släktforskare, men 50 år efter det att hon inledde sin egen släktforskning kan hon fortfarande hitta "nyheter" om förfäderna.
- Att leta och gissa och pussla är en hel konst!
Så jobbar vi med nyheter