Skolkultur - se nästa sida

Med drygt nio månader kvar till dess att Alice Coopers "Schools out" kommer att ljuda över stan, från lövade traktorvagnar fyllda med berusade 19-åringar som för en gångs skull tagit på sig mössan, är det nästan så långt från skolavslutning man kan komma. Daggvåta mornar och klar höstluft talar om något annat - nystart, omstart, uppstart, terminsstart.
För 18-åringarna Alvar Klöfvermark och Linus Hellgren, som just påbörjat sitt tredje gymnasieår, är den här höstterminen början på slutet.
- Det är skönt, snart är det över. Jag har varit skoltrött så länge och vi har ju gått i skolan nästan hela livet, säger Linus, som pluggar på barn- och fritid.
- Jag har just kommit in i det, jag har blivit lite mer intresserad av skolan med tiden, men det är ändå skönt att det snart är slut, säger Alvar, som går samhällsprogrammet med mediaprofil.
Alvar och Linus har slagit sig ner vid köksbordet, i lägenheten i innerstan där de flyttade in tidigare i veckan och som kommer att vara deras gemensamma hem under läsåret.
Båda kommer från Östergarnslandet och har känt varandra hela livet, men det är första gången de bor tillsammans.
- Det är viktigt att det är någon man trivs att bo med. Man kan vara jättebra kompisar men ändå inte klara av att bo med varandra, säger Linus.
Sen de började gymnasiet har Linus och Alvar bott inackorderade i Visby under terminerna.
- Jag tror att det är bra, jag har lärt mig att ta ansvar. I ettan lagade jag skitmat och struntade i om det var stökigt - nu tycker jag att det är jobbigt när det är stökigt, säger Alvar.
- Det är skönt, det är väl ekonomin som är svår att klara ibland, säger Linus.
Studiebidraget på drygt 1 000 kronor i månaden, ska räcka till mat, kläder och nöjen. Krogbesök, bio och fika ute på stan, är lyx. I stället blir det mycket hänga med kompisar och hemmafika när skoldagen är slut och läxorna eventuellt gjorda.
- Jag spelar mycket tv-spel. Fotbollsspel är kul att spela med kompisar, våldsamma skjutspel är också kul - det är skönt att leva i en låtsasvärld där man är ascool, säger Linus och skrattar.
Musik är ett annat stort intresse som de delar - Jimi Hendrix är något av en husgud och hans porträtt pryder en stor vikskärm i lägenheten.
- Jag fick den när jag fyllde 18, av mina kära föräldrar. Han är så jävla cool och grym på gitarr, säger Linus.
- Han är en ikon - en trixare, säger Alvar.
Han lyssnar annars gärna på svensk politisk hiphop, typ Looptroop och Timbuktu och amerikanska underground-hiphopare som Mos Def och The Roots och gör egen musik.
- Jag skriver politiska hiphop-texter och gör egna beats. I början av ettan skrev jag den första texten, då skrev jag att det var jäkligt pissigt att den blå regeringen kom till makten, säger han.
Under sommaren har Alvar haft en paus från musikskapandet.
- Men jag känner att det finns i mig och vill ut, säger han.
Ut till publiken har Alvars musik inte nått ännu.
- Jag tror inte att jag är redo för att göra det seriöst och officiellt - då måste man vara jävligt bra. Det är en stor grej att välja att inrikta sig på det, säger han.
Både för Alvar och Linus ligger framtiden öppen efter studenten.
- Jag har inga riktiga planer på vad jag ska göra sen, men ändå ska det bli jävligt kul, säger Linus.
- Sen börjar livet - liksom, säger Alvar.
Samtidigt är ovissheten lite skrämmande.
- Jag tycker att det är jävligt läskigt, ända sen jag var liten och storesyrran tog studenten, har jag stått bredvid och tittat på. Nu ska jag stå där, säger Alvar.
En sak är de i alla fall ganska säkra på, att oavsett var de kommer att bo och vad de kommer att syssla med, så kommer de fortsätta vara vänner.
- Det kommer vi alltid att vara tror jag, säger Linus.
- Som våra storasystrar. Man behöver inte ha pratat med varandra på två månader och sen kan man helt plötsligt ringa. Sån här vänskap är så stark, den försvinner inte, säger Alvar.