Självbilder och motbilder

Kultur och Nöje2004-06-22 04:00
Min vän fåröbon berättade att när en auktion var nära slutet så stod det ofta saker och ting kvar som ingen ville ha. Det kunde vara gamla tröskverk och utslitna traktorer och sådant som var värdelöst men såg mycket ut för ögonen. Såsom en sista lustighet för dagen frågade auktionisterna ­ om det var några fåröbor med på auktionen ...
Det var inte lätt att vara fåröbo när man hörde den frågan ­ men man fick hålla god min och huvudet högt i förnedringen, berättade min vän. Där nere i söder, i Storlandet, betraktades fåröbor såsom särlingar från en fattig och ödslig trakt uppe i norr. Fåröbor sa inte mycket, var blyga och bortåtvända till sin karaktär.
Sådana här karikatyrer gäller nu inte bara fåröbor. Likadant är det med svenskar och det som omvärlden ser som typiskt svenskt.
Fåröborna lärde sig att leva med sin särart. Fattigdom ger karaktär och egensinne, sa fåröborna till sig själva. Fattigdom härdar folket och gör oss, här uppe i norr, i själ och hjärta, till överlägsna de som bor i söderns välmåga och överflöd.
Uppe i norr gäller det att klara sig själv och inte bli beroende av andra. Därnere, söderut, har alla stora gårdar, feta åkrar, höga röster ­ och är lömska i sinnelaget. Nej, Storlandet i söder är inget för oss i norr. Vi låter oss inte förledas av fräcka auktionister, tänkte en fåröbo.
Förmodligen tycker vi alla att fåröbor är som svenskar i allmänhet ­ rationella med största möjliga egennytta för ögonen. Man ska dessutom vara litet blygsam, reda sig själv och vara oberoende.
<span class='mr'>*</span>
Nu har det varit stor auktion för nästan alla medborgare i hela Europa ­ om vi tillåter oss att likna valet till Europaparlamentet med en stor auktion. Nitton platser av totalt 732 i hela parlamentet har auktionerats ut i lilla Sverige. Vi svenskar här uppe i norr har bara tänkt på plånboken i det här valet och inte ropat tillräckligt generöst på Europa, säger flera analytiker.
En man, ekonomen Nils Lundgren med Junilistan, gjorde det bästa resultatet i auktionen. Han bedömdes som god för högst en plats, men lyckades, till allas häpnad, ropa in tre platser i Europaparlamentet. Folket anser att han ropade så att alla förstod vad han menade. Där hördes inte romantiska floskler och inget ljug om mångkultur, globalisering och solidaritet med dem därnere söderut. Nej, precis som fåröborna ­ enkelt och rakt på sak.
Vem är då denne Nils Lundgren frågar många. Han är väl ändå inte fåröbo ...
I tidningarna dagarna efter valet läser vi att han är rationell och att han saknar ideologisk förklädnad, att han inte är som en vanlig politiker, att han är en man att lita på ­ och att han håller hårt i plånboken.
Mediedebattörerna spottar nu ut analyser om hur de själva kunde glömma denne Nils Lundgren i jämförelse med alla de andra. Tänk ­ att alla de där mediedebattörerna inte förstår att han, Super-Nils Lundgren, är som en äkta fåröbo, säger folk härute. En äkta fåröbo inser givetvis att Europaparlamentarikerna har plånböcker stora som huvudkuddar. Nej, det är inte bra för dem själva att ha det så, skulle en äkta fåröbo säga.
<span class='mr'>*</span>
Flera av Mediedebattörerna erkänner, i sina analyser av Nils Lundgren, att de varit självgoda och beroende av partibossarna och opinionsinstituten. Den ärligheten känns efterlängtad i mediedebatten.
Mediedebattörerna skyller också på stora public service-företaget Sveriges Television som inte fattade att Nils Lundgren var en man att räkna med och missade att bjuda honom till valdebatten TV.
I förra EU-valet i höstas fick vi höra att det var vi väljare som var problemet, att vi var egensinniga och inte visste vårt bästa. Vi fick höra att vi inte förstod vad vi hade valt ­ och det vi hade valt, det var ett liv i fattigdom i en avlägsen ödslig trakt längst uppe i norr.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!