Schlagerfest i Malmö
Malmö Arena, som tornar upp sig som ett helt malplacerat monument i Malmös utkanter mot söderslätt, verkar nedstiget från yttre rymden rakt ner i en gigantisk byggarbetsplats.
Det är inte utan att man ångrar att man lämnade gummistövlarna hemma på Gotland.
Men innanför väggarna rustas det till schlagerfest och dit tränger inte omvärlden in. Här existerar ingen finanskris, ingen arbetslöshet eller världsliga oroshärdar. Inte ens den lokale krösusen och Malmö Redhawks beskyddare Percy Nilsson, som regisserat byggandet av hockyarenan, har synts till.
Nu gäller bara schlager!
Kameravinklar ska ställas in, ljus ska sättas, danssteg övas och artisterna finslipar sin nummer in till perfektionens gräns. Trodde inte att det fanns så många kameror på Sveriges Television - spelas det inte in program på andra håll i landet än just i Malmö under dessa dagar.
Och pressuppbådet är enormt. Kul att så många journalister just nu är så extremt intresserade av att skriva om gotländskan Susanne Alfvengren. Det hade man inte trott för ett år sedan när hon sjöng med Annika Fehling på Living room hemma i Visby.
*
Det blir en lila klänning med lite paljetter längst fram. Det är det glitter och glamour vi får nöja oss med när Susanne Alfvengren framför sin ballad.
Hon litar på sig själv och texten, även om hon just håller på att kurera sig från en ihärdig förkylning som gjorde sig påmind i de högsta tonlägena under gårdagens repetition.
Flera av journalisterna jag talade med i går tycker att låten växer efter hand, nu är frågan om även de som röstar hinner uppfatta detta under ett enda tv-framträdande.
Många av de medtävlande tävlar i avancerade koreografier och scenlösningar. Man anar att de inte känner sig speciellt bekväma utan all denna uppbackning.
Lugnet står Susanne Alfvengren för, jag garanterar. Vid gruppfotograferingen i går tävlades det om att se fräckast ut. Susanne Alfvengren såg närmast ut att fundera på om barnen där hemma hade det ok och om de fått mat?
*
Jag kommer aldrig att vänja mig vid schlagerfestival och schlageryra.
Stressande och stirriga människor flänger runt och vid de få tillfällen man får att intervjua artisterna står det ytterligare tio journalister i kö. Har man stor kamera eller mikrofon ligger man bra till. Videokamera verkar bäst, det ska jag ta med nästa gång - om det blir någon nästa gång.
I morgon blir det nya rapporter om läget i Malmö och om Susanne Alfvengrens rossliga hals. Själv är hon inte det minsta orolig.
Så jobbar vi med nyheter