Gazaremsan är ständigt aktuell. Samtidigt som Ship to Gaza håller presskonferens om den senaste konvojen avslutar jag Joe Saccos "Gaza - fotnoter till ett krig". Det är en bok i serieform som tar upp massmorden 1956, då 386 palestinier dödades av israelisk militär. Samtidigt som Sacco blickar bakåt så beskriver han sitt omfattande researcharbete. Det ger en bild av 2000-talets Gaza, ett område med en historia fylld av konflikter, krig, blockader, uppror, misär, hat, elände. Ständigt dyker Gaza upp i svarta rubriker.
I ett av världens mest tätbefolkade områden lever 1,5 miljoner invånare, och någon framtidstro lyckas Joe Sacco inte spåra någonstans. "Varför vill du skriva om 1956, när det är värre nu?", säger palestinierna till honom. Men Joe Sacco letar oförtrutet vidare efter ögonvittnen som kan skildra det som hände när israelisk militär dödade hundratals palestinier i Rafah och Khan Younis. Han hittar dem, och deras minnesbilder pusslas ihop till en fruktansvärd historia om brist på respekt för människovärde. I Khan Younis dödades 275 civila den 3 november 1956. Med ritstiftet återger Joe Sacco hur de ställdes upp och mejades ner med kulsprutor.
Den 12 november dödades 111 civila i Rafah. Många fler misshandlades och förnedrades av den israeliska militären, enligt de vittnesmål Joe Sacco återger.
De märkliga är att de båda händelserna passerat förbi utan större uppmärksamhet, därav titeln "Fotnoter till ett krig". Nu lyfts de fram i serieform, i en tegelsten på 400 sidor. Med Joe Sacco vid pennan råder det ingen tvekan om att även serierutor kan förmedla viktiga och smärtsamma budskap.