Så ser Sunniva Kellquist på konstens huvudstad

Vitaliteten är märkbar och konstnärer från alla världsdelar dras ständigt till Paris. Till Paris åkte på 1880-talet de svenska nationalmålarna Carl Larsson, Bruno Liljefors och Anders Zorn och samtidigt med dem även flera kvinnliga kollegor. Strömmen av svenska målarinnor har fortsatt sedan dess. Paris lockar ständigt, då som nu. Sunniva Kellquist, född i Endre här på Gotland, arbetar numera regelbundet i Paris. Hennes bildspråk är personligt och hon avbildar gärna natur och människor som ingen annan. Det är vindlande bildberättelser som leder tanken till bysantinskt måleri och till den italienske mästaren Giotto. Sunniva Kellquist växte upp med att gå till högmässan i Endre kyrka. På kyrkoväggarna såg hon resterna av de medeltida bilder som en gång målats av Passionsmästaren. Det var ett bildrikt måleri - och bildrikedom är något som syns tydligt i Sunniva Kellquists konstnärskap. I vinter har hon arbetat i en ateljé i Belleville med en enda stor duk. Den har fått titeln "Tango i Paris" och skildrar en mångfald intryck från konstens huvudstad - som hon ser den. "Tango i Paris" är sammansatt av sekvenser med myllrande människofigurer i Paris tunnelbanor med dess otaliga underjordskorridorer. I målningen syns också de skräckinjagande drakarna som blickar ut från fasaderna på Notre Dame. Helheten i målningen är såsom det multikulturella Belleville där människornas exotiska uttryck och färger flimrar framför ögonen. Men, med Paris är det så, liksom det var på 1860-talet när de första svenska målarinnorna kom, att det är stadens konstnärliga rikedom och den höga graden av konstnärlig professionalism - som lockar. Paris är och förblir konstens huvudstad - såsom Sunniva Kellquist uttrycker det i målningen "Tango i Paris".

Så ser Sunniva Kellquist på konstens huvudstad

Den som följer internationellt konstliv inser att Paris står sig som Konstens egentliga huvudstad. Stadens politiker arbetar medvetet med att ge konsten en särskild betydelse.