Flera timmar innan huvudattraktionen kliver upp på scenen kryllar Gutavallen av förväntansfulla människor, där många verkar tycka detta är sommarens höjdare nummer ett.
Kvällen till ära är vädrets makter på arrangörernas sida, vilket innebär att tältduken enbart bidrar till att höja mysfaktorn under konsertens ljusshow.
- Vi har sålt mycket mer i förköp i år än förra året då Status Quo spelade här, så allt är inte väderberoende, säger Janne Nilsson som ingår arrangörsstaben.
Bandet bildades 1978 som Force, men 1982 bytte de namn till Europe och av bara farten vann de Rock-SM, där bland annat det gotländska bandet Wells Fargo knep en finfin andraplats. Första pris i Rock-SM var ett skivkontrakt och resten är som det heter historia.
- Alla har väl någon gång gillat Europe, säger musikälskaren Kenneth Arnerstedt och berättar att han aldrig såg Europe när det begav sig under 80-talet, men att han på Sweden Rock 2004, med tårar i ögonen, äntligen fick se dem för första gången.
Trots att Joey Tempest inte röstmässigt är någon Ronnie James Dio eller David Coverdale, även om den sistnämnde nog varit en stor förebild när det gäller utseendet och framförallt för rörelseschemat, sjunger han riktigt bra.
Han verkar uppriktig när han säger att det är kul att vara i Visby denna kväll. Det tar inte många låtar innan han och de andra i bandet under publikens allsång i "Carrie" verkligen får ett kvitto på att folket i tältet stortrivs.
Bandet är mycket samspelt när de bjuder på hits från hela karriären och där John Norums fantastiska gitarrspel är en av kvällens absoluta höjdpunkter.
Trummisen Ian Haughland ges även han möjligheten att briljera lite extra, då vi erbjuds ett kort men meningslöst trumsolo. I låten "Rock the Night" är bandet på allra bästa lekhumör, då de bjuder på några sekunder av Queens "Another One Bites The Dust".
Efter dryga timmen lämnar bandet scenen, för att strax därefter komma tillbaka för extranummer.
- Visby, vi kör en ny låt! ropar Joey innan låten "Dog House" är igång.
Trots att strömmen, för andra gången under kvällen, försvann under en kort stund i avslutningslåten "Final Countdown" verkar inte någon i den jublande publiken vilja ha mer, utan de flesta lämnar nöjda området när låten tonat ut.
Halvvägs ut står Europe-entusiasten Tobias Grönberg som dagen till ära hade med sig två vinylskivor som alla medlemmar i Europe signerat.
- Äntligen, nu har jag alla medlemmarnas autografer! säger han nöjt.
Förband till Europe var Takida, som under dryga timmen bjöd på sina radiohits. Under Takidas konsert står den mångårige popgissaren Bo W Johansson utanför tältet och kikar in under tältduken.
- Det här är alldeles för högt för mig, säger han, medan sångaren Robert Pettersson inne i tältet vrålar att Visby är sommarens paradis.
Ingen av de personer undertecknad var i kontakt med verkar heller ha Takida som favoriter under kvällen.
- Det är Europe som gäller, säger en av områdets gladaste personer, Jonas Broman, när frågan om vilket band som fått honom att gå på konserten kommer på tal.
Sammanfattningsvis får kvällen betraktas som en trevlig tillställning i nostalgins tecken, där både artister och publik verkade trivas väldigt bra. Jag undrar redan vad som kan tänkas ingå i nästa års tältprojekt...