För några år sedan hade jag chansen att säga det direkt, men jag tog den inte. En av mina favoritskådespelare satt på ett café i Kungsträdgården i Stockholm. Han var djupt försjunken i en bok och jag gick förbi till synes oberörd, men i huvudet var det inte lugnt alls. Det var något jag ville säga.
Jag backar tillbaka till gymnasiet. Till året 1990 då min klass besökte Dramatens Lilla scenen, för att uppleva Samuel Becketts I väntan på Godot (regi Karl Dunér). Det kom att bli en av de starkaste teaterupplevelser jag har haft. Mina klasskamrater var inte av samma åsikt och flera av dem gick i pausen. Inget jag funderade över alls, jag var fast och älskade det! Becketts pjäser kräver sina skådepelare och jag undrar om det kan bli bättre än med den ensemblen som stod på scenen just där och då. Teaterbesöket bidrog i alla fall till att jag efter gymnasiet fördjupade mig i teatervetenskap vid Stockholms universitet. Studier jag har mycket nytta av i dag både privat och i jobbet. Mycket teater har jag sett sedan dess, men bara ett par av dem har fått betydelse av samma rang. En av dem som stod på scenen den där dagen var Rikard Wolff, som Estragon. Vi har en intervju med honom på sidan 9. Hade jag gjort den själv hade jag givetvis redan sagt det här till honom direkt, men nu är det dags. Tack! Tack! Tack! Skönt, avklarat. Det var i alla fall en i ensemblen.
Han har varit min idol sedan jag var liten! utbrast Emma efter sin intervju med Robert Wells. Energisk är hon varje dag, men det här jobbet gav nog en extra krydda. De pratade om Roberts pianoskola, OS och att det kan vara bra att vara polare med Jerry Williams. Se första sidan i B-delen.
Kan man bli en stekare eller föds man in i det? Vad är biljetten till VIP-hyllan? Reporter-Calle tog reda på det och fann nog att det inte var så lätt som han trodde att passa in och tog därför hjälp av ett proffs, en modebloggare som varken gillar piké eller trasiga jeans. Hur det gick för Calles omvandling till brat kan du läsa om på sidorna 5-7. Lite längre bak i tidningen läskar vi med olika after beach-häng.
Musik och drinkar i sin ära, men lite svett är alltid på sin plats. Hästen Prinsen drog iväg en reporter på en tur som heter duga. Nu vet hon hur det är att sitta i westernsadel på en stegrande häst. Det hela slutade dock lyckligt, ja till och med lite kärt (sidan 10).
Till dig som inte vill göra annat än att ligga i soffan eller hängmattan har vi korsord, ett för barn och ett för dig som är lite äldre. Geniknölarna mår bra av lite knep och knåp - även under semestern. Lycka till!